Tvångsmässigt lyssnande
Jag brukar tvångsmässigt lyssna på Tankesmedjan i SR / POD för att höra om de just denna gång gjort satir om vänstern. 4 programledare, 4 prator, varje vecka, år ut och år in och det sker i stort sett aldrig och jag måste tvångsmässigt lyssna vidare. Det är som hela Tankesmedjan varje vecka gör ett program för mig som inte är för mig.
Det är ju inte så att underlag saknas. Det är ju inte så att S, MP, V eller C säger märkliga saker eller ser lustiga ut. De här veckorna t.ex. har nog vänstern stått för 80% av underlaget att skämta om men Tankesmedjan måste rikta in sig på resterande 20% och många godbitar faller bort. Det blir ytterligare ett ålskämt och drift med Ulf, Ebba och Jimmie. Tankesmedjans Charlotte är så duktig på att få med högerns partiledare oberoende av vad som hänt att hon belönats med att få leda diverse galor. Och jag får tvångsmässigt lyssna vidare, kanske nästa vecka.
Om statens satirprogram att lyssna på är Tankesmedjan så är statens satirprogram att titta på SVT:s Svenska Nyheter. Det brukar också ses, inte med samma tvångsmässighet eftersom det ibland smyger sig in ett litet vänsterskämt och ibland kan vara ganska fyndigt. Första avsnittet med ny programledare förra veckan och inget ålskämt och drift med vår plastpåseskatt och klimatpolitik. Trodde nog att det var ett olycksfall i arbetet och ordningen skulle återställas i avsnitt 2 men jag har bevittnat TV – historia.
Jag har för första gången fått se ett satir / humor – program där man drev med både S och C och inte SD – i samma program. Där övervikten av skämten låg på vänsterns bekostnad. Det har aldrig hänt tidigare, faktiskt lite chockad. Får man göra så?
Är det här något slags ”vi gjorde i varje fall ett program” innan censuren slår till med full kraft. Enligt en undersökning som TV4 och Kantar låtit göra tycker 42% att det borde vara förbjudet att bränna heliga böcker. Se vad ni gjort SR, SVT och S – ni har t.o.m. lyckats få svensken att vara emot yttrandefrihet. Eller så vänder det nu, mer satir på vänsterns bekostnad i yttrandefrihetens namn (om det nu inte är en motsägelse).
