Spökröst

SVT Aktuellt pressar Lena Hallengren om Socialdemokraternas aggressiva lottförsäljning till äldre. Som vanligt börjar jag förbereda mig mentalt för den obligatoriska fokusförflyttningen, och under hela intervjun hör jag en spökröst i huvudet: ”SD, rötter och trollfabrik”. Varje gång Lena öppnar munnen sitter jag bara och väntar på ögonblicket då diskussionen om lotterier och eget ansvar plötsligt ska förvandlas till en utläggning om Sverigedemokraternas mörka förflutna och trollfabriker.

När intervjun är över är jag helt förvirrad. Det verkar inte som Lena sagt något om SD. Att hon inte pratat om eget ansvar är väntat, men SD? Jag ser om intervjun flera gånger på SVT Play – och inte en enda gång formas hennes läppar till ”SD”, ”rötter” eller ”trollfabriker” – och ändå hör jag det, hela tiden. Det är en (S)pökröst, noggrant planterad efter år av socialdemokratisk retorik.

Nu är jag så förvirrad och påverkad av Socialdemokraternas retorik att om en lottförsäljare skulle ringa mig nu, skulle jag nog reflexmässigt köpa en lott. Jag kanske till och med skulle tacka dem för att de ”hjälper till att skydda demokratin” med sina lotter – utan att riktigt förstå vad som hände.

Behöver jag ens säga att det var en nitlott? Precis som en nitröst.

FalskaNyheter har kommit över en inspelning som visar hur ett sådant säljsamtal kan gå till:

Ring, ring – ”Gösta, kan du svara (i den fast monterade Dialogen)”.

Telefonförsäljaren: “Hej mannen, det här är Oliver från Telemarketing i Spanien på uppdrag av Kombispel som ägs av A – lotteriet som ägs av Socialdemokraterna. Har jag äran att tala med Herr Svensson?”

Herr Svensson (Gösta): “Ehm… ja?”

“Fantastiskt! Jag har ett exklusivt erbjudande för dig idag. Vi säljer lotter till förmån för demokratin – ja, du hörde rätt! Genom att köpa en lott idag hjälper du till att hålla Sverigedemokraternas trollfabriker i schack och säkerställer att vi alla kan fortsätta leva i frihet och rättvisa.”

“Förlåt, vad har lotter med SD att göra?”

“Åh, mycket! Vi använder en del av intäkterna för att skydda demokratin, och på så sätt slipper vi prata om sånt som, tja, pensioner, vårdkrisen eller… aggressiv lottförsäljning. Men det viktigaste är att du kan vinna en hel hög med pengar! Det är en win-win!”

“Men jag vill inte köpa en lott.”

“Det förstår jag helt! Men tänk så här: genom att avstå från att köpa en lott kanske du missar din chans att vinna en jackpot OCH att vara en hjälte för demokratin! Dessutom kan du slippa tänka på SD rötter – de försvinner med varje lott du köper.”

“Det låter… märkligt. Hur mycket kostar en lott?”

“Endast 100 kronor per lott, fast det en prenumerationstjänst (ohörbart), och för det priset får du inte bara chansen att vinna stort, utan också en plats i historieböckerna som den som stod upp mot de mörka krafterna! Dessutom får du känna att du gjort en insats för demokratin utan att ens behöva rösta – perfekt, eller hur?”

“Jag vet inte… Det känns som en nitlott.”

“Åh, herr Svensson, vi gillar att kalla det för en ”framtidslott”. Även om du inte vinner pengar, vinner du i alla fall känslan av att ha gjort något stort. Och om du skulle råka vinna, kan du köpa fler lotter och bidra ännu mer till vår goda sak! Vad säger du, ska vi slå till med en lott, eller kanske två? En för varje SD-troll vi behöver jaga bort?”

“Suck… Jag tror jag passar ändå, tack.”

“Förstår, förstår. Men vi kör en prenumeration ändå – allt för demokratin. Du kan ringa tillbaka om du vill avbeställa, tack och hej.”

”Hallå, hallå …”

I bakgrunden: ”Gösta, vem var det?”

”Jag vet inte, något om lotter och demokrati, jag vet inte.”

”Klick!”

Hemliga telefonförsäljare, oklara ägare och läskiga lotter. Som en skräckfilm, kan det bli värre? Ja, det kan det för här kommer uppföljaren till Spökröst, Spökrösterna:

Spökrösterna

Det var något kusligt med hur nyhetsstudion såg ut i det flimrande ljuset från TV:n. SVT Aktuellt rullade på skärmen, men jag kunde knappt fokusera. Något om Lena Hallengren och Socialdemokraternas lottförsäljning till äldre. Hennes röst fyllde rummet, men varje gång hennes läppar rörde sig, var det som om en annan röst tog över. En röst som inte borde finnas där.

“SD… rötter… trollfabrik…”

Det ekade i mitt huvud, ett ihärdigt viskande som inte matchade det jag såg på skärmen. Det var som om något försökte bryta sig igenom verkligheten, något som gömde sig bakom Hallengrens ord. En skugga av röster. En spökröst.

Varje gång hon talade, satt jag där och väntade, likt ett rovdjur på byte, på att hon skulle nämna Sverigedemokraternas mörka förflutna och trollfabriker. Det var inte en fråga om om, utan när. Men det kom aldrig. Istället hängde spökrösten kvar, osynlig, outtalad, men ändå obevekligt där.

När intervjun var över satt jag kvar, som fastfrusen. Jag såg om den flera gånger på SVT Play, men inte en enda gång formade hennes läppar de ord jag hörde. Och ändå, gång på gång, hördes det. Det var en spökröst. En röst planterad djupt inom mig, efter år av socialdemokratisk retorik. Och nu, när det viskande ljudet fyllt varje vrå av mitt sinne, var jag inte längre säker på vad som var verkligt.

Telefonen ringde.

Jag stirrade på den, som om jag förväntade mig att något skulle krypa ur luren. Kanske hade det redan börjat – Socialdemokraternas påverkan, ett tyst krig som utkämpades i det undermedvetna. Och nu… nu skulle det bli min tur att köpa en lott.

Telefonförsäljaren: “Hej, Gösta… vet du vad du gjorde förra sommaren? Det var då du valde att inte stödja demokratin genom att köpa våra lotter.”

Gösta: “Vem är det här?”

“Jag vet allt, Gösta. Jag vet vad du tänkte. Du trodde att det bara var en lott, men du visste aldrig vad som låg bakom… du missade din chans att bekämpa mörkret.”

“Vad pratar du om?”

Telefonförsäljaren (nu med en alltmer hotfull ton): “Det finns ingen väg tillbaka nu, Gösta. Du borde ha köpt den där lotten. Nu kommer du att vara fast i deras nät. Trollfabrikerna… du vet vad jag menar. De viskar i nattens mörker, och bara vi kan stoppa dem. Vi… och lotterna.”

Gösta (andas tyngre, känner en växande panik): “Jag… jag vill inte köpa någon lott.”

Telefonförsäljaren (en kylig, hotfull röst): “Det är för sent, Gösta. Du är redan med. Prenumerationen är aktiverad. Du kan inte fly. Vi kommer att ringa igen… och igen… och nästa gång kanske det inte bara är en lott vi erbjuder…”

Gösta (skrikande): “Nej! Jag vill inte vara med! Låt mig vara!”

Telefonförsäljaren (skrattar kallt): “För sent, Gösta. För sent… du har redan gjort ditt val.” Klick.

I bakgrunden hör Gösta sin fru ropa från köket: “Vem var det på telefonen?”

Gösta (skakar på huvudet, stirrar tomt framför sig): “Jag vet inte… något om lotter… och demokratin.”

Han känner hur en kall vind sveper genom rummet, och ett svagt, ihållande viskande fyller hans sinne: “SD… rötter… trollfabrik…lotter….sossar”