Snökaos på E22
2024-01-06
”Helvete vad mycket snö och nu är det stopp också”, sa föraren irriterat. ”Titta i handskfacket efter foldern från MSM”. ”Du menar MSB”, kunde inte passageraren låta bli att kommentera. ”Samma skit”, sa föraren ännu mer irriterat.
”Tydligen ska man sitta kvar i bilen”, informerade passageraren efter ha bläddrat i foldern. ”Va fan, det är ju vid brand i lägenhet. Det kan väl inte vara samma åtgärd i en utkyld bil”, sa föraren. ”Jo då, samma lösning på olika problem, sitt still i ehh båten”, skojade passageraren och fortsatte: Samma lösning på alla problem, det brinner, börskrasch, trafikstockning – sitt still så fixar pappa staten.
”OK, och var fan är då pappa Trafikverket?” undrade föraren otåligt. ”Vi har ju suttit här i timmar nu, står det inget annat”. Passageraren bläddrade lite och hittade avsnittet om nöje och läste: Det finns en spellista som MSB gjort, vi kan lyssna på Snön Faller med Uffe, Flickor bak i bilen med Siw och The Race med med Yello. ”Det där sista måste fan vara ironiskt av MSB”, sa passagerarn med en trött röst.
”Inte slösar jag batteri på sådant skit, skulle vara Uffe då i så fall”, sa föraren och drog igång Uffes vinterdänga Snön faller. ”Den är så skön när körtjejen kommer in”, trallade föraren med.
Efter Uffe på repeat 20 gånger närmar sig någon bilen utifrån. Knackar ganska hårdhänt på vindrutan då Uffe får hela bilen att skaka. ”Sänk, sänk, det är någon här”, skriker föraren och öppnar vindrutan. ”Hej, äntligen. Är det pappa Trafikverket”, undrar föraren hoppfullt. ”Nej för sjutton, jag är UE till Trafikverket (underentreprenör min anmärkning), det är jag som äger bondgården där borta”, sa bonden och fortsatte: Den här vägsträckan är mitt ansvarsområde, Skåne SydOstOstSyd.
”Jaha du, kan du hjälpa oss loss då?”, undrade föraren. ”Tyvärr inte, jag har inga resurser”, sa bonden.
Fakta: Har ni tänkt på vad få politiker som kan säga ordet resurser (typ Löfven, Annie m.fl), väldigt irriterande då det är näst vanligast efter oacceptabelt. OK, förlåt, vidare. Vänta, bonden hade också lite problem med uttalet.
”Men vad sjutton vill du då?”, frågade föraren.
”Det är förbjudet med tomgångskörning här”, sa bonden viktigt och försvann i snöyran.
PK Pappan som integrerade bort sig
2024-01-19
Som PK-pappa tycker jag inte att integrationen går särskilt bra. PK hit och PK dit – fast mest är det mina egna barn som får stå ut med min PK:ighet.
Det började med den där superläraren som mitt barn älskade. Engagerad, kunnig och framför allt inspirerande. En på hundra, en sån där lärare som förändrar liv. Jag tyckte också att hen var fantastisk, men så kan man ju inte tänka. Man måste ju lyssna på vad MP och S säger: ”I utanförskapsområdena ska de bästa lärarna arbeta.” Och som den bästa PK-pappan kunde jag förstås inget annat än att på nästa föräldramöte föreslå att superläraren genast skulle flytta dit. Det blev alldeles tyst. Jag tolkade tystnaden som samtycke och kände mig så duktig, så PK.
Mitt barn fick en ny lärare – dock obehörig, men vad gör väl det? Integration går ju före allt. Tyvärr blev det varken bättre för integrationen eller för mitt barns utbildning. Så när S och MP föreslog bussning av elever mellan skolor lät det som en utmärkt idé. Visst, mitt barn trivdes jättebra på den gamla skolan, som dessutom låg på gångavstånd, men att åka buss är ju kul. Och vem vet, kanske kunde hen få tillbaka superläraren?
På nästa föräldramöte var stämningen lite… stel. Kanske lite för att jag råkat föreslå flytten av superläraren. Men jag tänkte att bussningen skulle pigga upp. Sagt och gjort – jag lade fram idén. Ingen applåderade direkt, men tystnaden måste väl ändå ha varit ett tecken på bifall? Så nu blev det buss för integrationens skull.
Tyvärr hade superläraren slutat och alla kompisar hade bussats till andra skolor. Lite gnäll blev det på morgnarna, men inget som inte en PK-pappa kan lösa med några välvalda plattityder.
Fast integrationen blev inte bättre, och mitt barn började verka mindre nöjd. När S och MP sedan presenterade sitt senaste förslag blev jag överlycklig – äntligen skulle jag själv få göra en insats för integrationen! Vi skulle tvångsflytta. Jag berättade den glädjande nyheten på nästa föräldramöte. De andra verkade ha lite svårt att få ihop det med just sin tvångsflytt, men de var glada för min skull – äntligen fick jag applåder.
Ett halvår har gått sedan tvångsflytten. Och ärligt talat… jag känner mig inte särskilt integrerad. Det är snarare som om jag och min familj har blivit de ointegrerade. Jag är fortfarande PK-duktig, men det funkar liksom inte. Trots flytt av superlärare, bussning och tvångsflyttning har inget blivit bättre. Snarare sämre – det är dålig stämning hemma. Kanske är det dags för nästa steg: tvångsblandade familjer?
Familjemöte, hallå? Hallå? Var är ni?
Veckobrevet T-91
2024-01-21
Kära föräldrar,
En vecka till ända här på vuxendagiset Ankdammen, och vi vill tacka för era fantastiska barn. Pulkaåkningen på Skogskyrkogården blev en succé – nästa gång kör vi orientering.
Dock har vi ett allvarligt meddelande: Vi har tyvärr hittat spår av kokain på barnens toalett. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt och något vi vill att ni tar upp med barnen hemma. Vi vill påminna om att Ankdammen strävar efter att vara en trygg och drogfri miljö.
Det här blir det sista veckobrevet på ett tag. Jag kommer att sjukskriva mig på obestämd tid, och under tiden kommer en vikarie från vår återvändar-pool att ta över.
Slutligen, glöm inte att packa med hjälm inför nästa vecka – omvärldsläget är instabilt, det kan bli krig.
Med vänliga hälsningar,
Personalen på Ankdammen
Nya tider kräver nya slagord
2024-01-27
Vad kom först, hönan eller ägget? Sossarna eller katastrofen? Moderaternas flyktingpolitik eller sossarnas? “KUCKELIKU!!!” skrek Magdalena i plenisalen. Eller var det “HYCKLERI!!!”? Spelar det någon roll? Båda utropen är lika uppseendeväckande – och lika svåra att ta på allvar. En socialdemokrat som galer i plenisalen och anklagar andra för hyckleri. Ironin i detta kan verka som höjden av hyckleri.
Visst, det kan kännas uttjatat att dra fram Orwells 1984, men när både Socialdemokraterna och Moderaterna verkar använda den som instruktionsbok snarare än varning, känns det ändå passande. Sanningsministeriet hade nog glatt applåderat och uppdaterat sina slagord till:
”För är emot. Ansvar är slaveri. Naivitet är styrka.”
Bra slogan, känns riktigt 2024. Media skulle säkert haka på, och varför inte myndigheterna också? Det är ju redan praxis. “Vi har varit naiva,” erkänner man – som om naivitet plötsligt blivit en dygd. Debatterna om öppna gränser, NATO-medlemskap och kärnkraft svänger fram och tillbaka i en oändlig dans mellan “för” och “emot”. Samtidigt sjunger alla generaldirektörer – självklart tillsatta av Socialdemokraterna – med i refrängen: “Ansvar är slaveri.” Fast, med tanke på deras löner, kanske slaveriet inte känns så betungande.
Nu gäller det bara att få med väljarna på tåget, men det blir nog inga problem. Media hjälper så gärna till: För är emot. Ansvar är slaveri. Naivitet är styrka.
Man brukar säga att politik är en förtroendebransch, att en bransch som konstant ändrar sig, ser ansvar som slaveri och naivitet som styrka skulle vara en förtroendebransch kan bara en politiker tro på. Det finns inget förtroende.
Skulle andra branscher se på förtroende på samma sätt skulle ingen ta ett piller, ingen pensionsspara och ingen flyga. Tänk läkemedelsbolaget som nu är emot sitt vaccin som man tidigare var för, bankmannen som lite naivt föreslog att alla besparingar skulle satsas på vindsnurror eller piloten som tycker ansvar är som slaveri.
Egentligen tycker jag inte så här, tar inget ansvar för detta. Det var nog lite naivt skrivet. Känns bra.
Din mamma jobbar här
2024-02-04
”BaBam” (introt till SVT – Rapport).
”Godkväll, välkommen till Rapport med mig, kompis till Hanna. Vi börjar sändningen med en sensationell nyhet: Sverige faller i Transparencys International senaste korruptionsindex. Vi går direkt över till vår egna expert på området – min dotter.”
”Tack, mamma. Som du sa, Sverige faller till en chockerande låg nivå… Åter till dig mamma.”
“Underbart reportage, kära dotter. Nu till något mer upplyftande: SVT:s nya fredagsunderhållning, ledd av min charmerande svåger. Berätta, svåger!”
“Hej alla! Ikväll blir det festligt här, med min gamla buksvåger, halvsyskon och jag i spetsen. Det blir en oförglömlig kväll, tillbaka till dig, svägerska.”
“Tack, svåger. Dina program är alltid en fröjd. Men nu, över till lite mer allvar. Vi har vår inrikespolitiska expert här – inte bara min studiekamrat, utan också en stor journalist och golfspelare. Din syn på den senaste partiledardebatten?”
“Enligt min pålitliga källa, en S-politiker, var det en solklar seger för S.”
“Briljant analys, min vän. Nu över till brottsligheten. Vi har tidigare polischefen från NOA och ÖB här för en djupgående debatt. Hur ser läget ut?”
“Först, en praktisk fråga till min motdebattör, kollega och kärlekspartner – tar du hunden senare?”
”Åh, nej, det blir svårt. Jag tog ju Rex igår.”
“Hm, intressant. Men låt oss istället vända oss till vår pålitliga inrikespolitiker och tidigare studiekamrat och hans S-källa vän och tillika tidigare advokatförbundets ordförande och alla andra advokater i nätverket Hilda. Är inte våra straff för hårda i Sverige?”
“Och till sist, en charmig avslutning med vår yngsta reporter – son till en känd skådespelare.”
”Tack pappas vän. Jag testar lite träning med kändistränaren och några spel med kändisbarn. Åter till pappas vän.”
“Tack, och nu en snabb titt på vädret. Kan vi få en specialprognos för Djurgården? Vi ska ju alla på allsången efter sändningen.”
”Tack för ikväll.”
”Så, det gick ju bra det där. Det är bara att ställa kopparna på bänken. Mamma jobbar här.”
Visitationszon
2024-02-11
Media har än en gång dragit igång en pseudodebatt, denna gång kring visitationszoner. Enligt både media och ”mannen på gatan”, som tycks ha en förkärlek för fackligt arbete, är det av yttersta vikt att en arbetslös, ung man utan gymnasiekompetens – men iklädd Parajumpersjacka, Guccikeps och med en Rolex kring handleden – inte ska känna sig diskriminerad, snarare än att med alla medel bekämpar systemhotande brottslighet.
I Ryssland kallas detta fenomen för ”Maskirovka”, medan det i Sverige går under benämningen mainstreammedia (MSM). Syftet i Ryssland är att förvilla en fiende; i Sverige verkar det som att målet är att förvirra potentiella högerväljare.
Man kan inte undgå att fråga sig: Är det verkligen möjligt att vara så naiv? Är det verkligen klokt att låta dessa personer påverka opinionen? Svaret är troligtvis nej, detta är knappast till samhällets fördel. Ta bara debatten kring gränskontrollen vid Öresundsbron som exempel – där alla, inklusive den stressade veckopendlaren blev tvungna att visa pass. Detta eftersom selektiva kontroller baserade på subjektiva misstankar inte ansågs vara acceptabla, vilket resulterade i onödiga kostnader på miljontals kronor, missade dagishämtningar och allmän frustration – utom för de som saknade pass.
För att säkerställa att ingen oavsiktligt känner sig kränkt, och för att tillmötesgå både vänsterns och mediernas ömma tår. Har man beslutat att en visitationszon inte bara ska utannonseras 24 timmar i förväg, utan även markeras tydligt med skyltar som proklamerar ”STOPP VISITATIONSZON! GÅ RUNT!”
När Andra Tar Omhand
2024-03-01
SVT Aktuellts sändning på den historiskt laddade NATO-dagen, då Ungern äntligen nickade ja och blev det sista landet att ge sitt godkännande, framstod inte som den fanfar av hyllningar och positiv energi man kanske hade väntat sig. Istället kunde statsministern uppleva en slags deja vu av Janne Andersson, Sveriges tidigare förbundskapten i fotboll, som trots seger fick utstå hård kritik. Atmosfären var så pass negativ att man började undra vilket lag SVT egentligen hejar på, eller kanske mer specifikt, vilken förbundskapten de föredrar. En liten vink gavs kanske när Socialdemokraternas lagkapten presenterades som den som anmälde laget – eller snarare, den som lämnade in NATO-ansökan.
Publikens reaktioner gjorde inte stämningen bättre; det var som en samling missnöjda supportrar som klagade på allt från “varför ska vi behöva strida för någon annan?” till “vi vill inte ha kärnvapen här”. Kommentarerna lät som om NATO stod för “När Andra Tar Omhand”, en akronym som tyvärr bättre speglar inställningen.
SVT Morgonstudion spelade på samma dysterhet, och i SVT Politikerbyrån satt fyra journalister – uppenbarligen inga supportrar av det legendariska Tidölaget – och malde på om alla de misstag laget gjort. Att få ett erkännande därifrån vore ungefär lika troligt som att få applåder av en motståndarklack. Och om det nu ska delas ut någon medalj eller skrivas något i historieböckerna så skulle det minsann delas med den tidigare kaptenen.
Innan S och SVT graverar in sin historia i pokalen bör det dock tilläggas att Socialdemokraterna aldrig ville vara med utan ändrade sig samtidigt som Sverigedemokraterna. Miljöpartiet och i viss mån Vänsterpartiet vill inte alls spela och både S och M var tidigare med på att avveckla försvaret. Det blev dock Moderaterna som fick spela två läggmatcher, mot Turkiet och Ungern.
Visst, även detta kan låta något negativt, men en pokal är ändå en pokal. Nu har vi åtminstone ett försvar igen. Det återstår att se vilken akronymtolkning som blir den gällande.
Själv hoppas jag på “Nära Allians för Tolerans och Omtanke” – peace!
Jag gör det för planeten
2024-03-23
Att bli upprörd över klimatförändringarna är nästan lika trendigt som att dricka latte med havremjölk – men att använda det som en ursäkt för att inte skaffa barn är verkligen att gå ur askan i elden. Det är inte så att enbart vänstervridna hipsters väljer bort barnafödande; det verkar dock vara deras favoritlogik, en paradoxal önskan om att någon annan ska fylla jorden med miljömedvetna små människor medan de själva passar på att njuta av den ökade personliga friheten.
Att sätta klimatfrågan överst, högt över alla andra brinnande världsproblem, kräver en särskild talang att selektivt blunda för verkligheten. Om vi sneglar mot våra grannar österut – Ukraina, där man mer bekymrar sig över att undvika verkliga bomber än metaforiska framtida koldioxidbomber, får vår fixering vid klimatångest plötsligt en dimension av lyx. Och de baltiska grannarna ligger inte heller sömnlösa över stigande havsnivåer. Däremot sömnlösa över att den stora grannen ska banka på dörren.
Det verkar som att vår besatthet av klimatångest har blivit det ultimata förstavärldsproblemet – en lagom ångest som av någon anledning trumfar alla andra livets bekymmer, inklusive det att skapa och ta hand om ett liv eller oroa sig över de som vill ta ett liv. Vem vet, i framtiden kanske “Jag gör det för planeten” blir det nya “Hunden åt upp mina läxor”.
Trots att vår oro för framtiden har blivit så omfattande att vi knappt vågar föröka oss, har vi lyckats avancera oss upp till en fjärdeplats i World Happiness Report – medan Ukraina, som har betydligt mer påtagliga problem att brottas med, hamnar på plats 105.
Det leder oss till den stora frågan: Måste man verkligen välja? Kan vi inte hantera flera problem på en gång? Eller ska vi inte börja med att säkra artens överlevnad, sedan ta itu med att stoppa allt dödande, och till sist – men absolut inte minst – rädda klimatet. I den ordningen, tack. För vad är meningen med att rädda en värld om det inte finns någon kvar att uppleva den?
Sagan om Svealandia
2024-04-06
Det var en gång i den blomstrande, men ibland naiva, nationen Svealandia, där invånarna älskade sin självständighet lika mycket som de fruktade att stå ut från mängden som en dag två figurer dök upp på torget. Den ena var Fredrik, en självutnämnd fredsskapare, och den andra Greta, en ung profet för ett varmare klimat. Tillsammans presenterade de för Svealandias invånare ett erbjudande som lät för bra för att vara sant.
Fredrik började med att måla upp en bild av en framtid där arméer var överflödiga, där fred rådde genom ren vilja och ömsesidig förståelse. “Med min plan,” förklarade han med övertygelse, “kommer ni inte bara spara oerhörda summor pengar på militär nedrustning, men ni kommer också att bli ett föredöme för världen. En humanitär stormakt.”
Greta tog sedan över och talade passionerat om att göra sig av med all utrustning för snöröjning och vinterberedskap. “Ställ er in i den nya tiden!” uppmanade hon. “Våra vintrar blir varmare, ett tydligt tecken på att klimatförändringarna är här. Det är dags att stänga av alla diesel-drivna plogbilar, att överge de gamla, energikrävande metoderna för snöbekämpning och att övergå till mer hållbara alternativ. De som inte ser detta är klimatförnekare.”
Förblindade av önskan att vara framåtblickande och progressiva, och rädda för att framstå som gammeldags eller okunniga, jublade Svealandias invånare och ledare åt Fredriks och Gretas visioner. De avvecklade sitt försvar och sålde sina plogbilar och saltlager, stolta över att vara först i världen med att omfamna denna nya era.
Men så, svepte en snöstorm in över Svealandia, följd av nyheter om gränskonflikter med ett grannland. Med vägarna oframkomliga och utan något sätt att försvara sig, insåg invånarna plötsligt att de hade blivit lurade. De stod där, utlämnade till naturens nycker och grannars girighet, utan skydd eller förberedelser.
I denna stund av total förvirring, när Svealandias gator var blockerade av snö och oron för grannlandets avsikter växte, klättrade en pojke vid namn Jimmie upp på en snödriva, högre än någon annanstans på torget. Med en röst klarare än den krispiga vinterluften, och med en enkelhet som endast ett barn kan bemästra, ropade han ut över folkmassan:
“Men vi har ju inget försvar, och snön kommer fortfarande! Vi har blivit lurade av önsketänkande!”
Tystnaden som följde var så tät att man kunde höra en snöflinga falla till marken. Sedan brast det ut i skratt – först tveksamt, men snart ohämmat. Invånarna i Svealandia insåg plötsligt absurditeten i situationen de hade målat upp för sig själva. De hade köpt in sig på en framtid så främmande för deras egen verklighet, baserad på önsketänkanden snarare än på den kalla, hårda sanningen.
Snipp, snapp, snut, så var sagan slut. Men i Svealandia, var det bara början på en ny era av realism, där försvaret och snöplogarna återtog sin rättmätiga plats.
Veckans Absurditeter En Pappkasse Tack
2024-04-14
Jag minns en gammal sketch där en äldre herre, som vi kan kalla Bosse Boomers, kommer in i en HiFi-butik för att köpa en stereoanläggning. Den unga hipsterförsäljaren, klädd i flanellskjorta och med en ironisk mustasch, ser sin chans att imponera och börjar bombardera Bosse med tekniska frågor.
“Är du ute efter en anläggning med digital eller analog signalomvandling?” börjar han. “Och hur är det med impedans – behöver du specifik ohm-nivå för dina högtalare? Vad sägs om DAC-frekvenserna, är du intresserad av 24 bit/192 kHz upplösning? Och glöm inte, behöver du stöd för högupplöst ljudformat som DSD?”
Bosse, som bara ville ha en enkel stereo, känner hur förvirringen växer för varje fråga. Hipsterförsäljaren, märkbart road av situationen, lägger på ännu mer: “Och du, en sista grej, vill du kanske ha en pappkasse över huvudet medan du lyssnar, för att verkligen isolera dig från omvärldens störningar?” Förvirrad och lite irriterad nickar Bosse och svarar utan att tänka sig för, “Ja.”
På samma sätt kändes det för mig, Nisse i Hökarängen, när jag försökte följa veckans nyheter. Det var som att stå mitt i en nyhetsstorm av absurda nyheter och motsägelsefull information. Blev så förvirrad att jag till slut trodde att nyheten om sänkt ålder från 18 till 16 gällde körkort och inte kön.
Först har vi nyheten om att spela klassisk musik på resecentrum i ett försök att motverka våld och allmänt bus. Tanken är att lugnande toner från Bach och Beethoven ska bringa fred bland stressade resenärer och ligister. Men, har kanske beslutsfattarna glömt den lilla detaljen i Stanley Kubricks filmklassiker “A Clockwork Orange”? I denna dystopiska pärla kombinerar huvudpersonen Alex en förkärlek för ultravåld med just klassisk musik.
Nästa nyhet kommer från Tyskland, där man förbereder sig för en framtid där artificiell intelligens (AI) tar över allt fler jobb. I ett försök att hantera ökande arbetslöshet och hålla medborgarna lugna, har Tyskland valt en intressant strategi: legalisering av cannabis. Tanken är att legaliseringen ska hjälpa till att reglera och lugna den stora massan när maskinerna börjar ta över arbetsmarknaden.
Ytterligare en nyhet från Tyskland som verkligen glänser denna vecka är att landet, samtidigt som det avvecklar sina kärnkraftverk, även diskuterar möjligheten att skaffa kärnvapen. Från att släcka ner atomreaktorerna till att ladda upp atomvapnen, kanske den tyska logiken här är att om vi inte kan driva våra städer med kärnkraft, kan vi åtminstone försvara dem med kärnvapen.
Sverige vill inte vara sämre utan briljerar vidare med en nyhet från den lokalpolitiska scenen, där landshövdingen har tolkat ”öppen rekrytering” på ett mycket kreativt sätt. Trots att öppenhet efterfrågas, har en viktig position tyst och diskret fyllts av en gammal vän. Hur gick det till? Genom en enkel lapp i receptionen. Nästa gång du befinner dig i en offentlig byggnad, glöm inte att spana på anslagstavlan – kanske är din nästa karriärmöjlighet bara en post-it-lapp bort.
Och Sverige vore inte Sverige om inte även alkoholregleringarna bjöd på något udda. När det var dags att modernisera dessa regler för att närma oss övriga Europa, föll ansvaret på en minister från det kristna partiet. Vad kan möjligtvis gå fel?
All denna nyhetsförvirring kulminerar när jag, Nisse i Hökarängen, stöter på den senaste debatten om åldersgränser för könsbyte, som min trötta hjärna först misstar för en ändring av åldersgränser för körkort. “Så låt mig se om jag förstår rätt,” muttrar jag medan jag skummar igenom artikeln, “ungdomar kan nu köra bil vid 16 men måste vänta tills de är 18 för att bestämma om de vill byta kön? Och ska trafikljusen snart visa rosa och blått istället för rött och grönt?” Om någon erbjuder mig en papperskasse att sätta över huvudet när jag åker iväg – ja tack, jag tar den gärna!
Från trollfabrik till tomteverkstad
2024-05-10
Jag har Wallraffat som MSM-konsument hela mitt liv och kan nu avslöja att trollen alltid har funnits där. Men det var först när Socialdemokraterna växte i styrka som de organiserade sig i fabriker. Allt började med 68-trollen, och det var då det tog fart på allvar. Fabriker förklädda som SVT, TV4, Aftonbladet och DN trollade på löpande band och skorstenarna spydde ut rök och propaganda om vartannat.
Den stackars befolkningen drabbades hårt; över hälften blev bergtagna av den förtrollande berättelsen. Men på senare år, och framför allt i södra Sverige, sägs trollen vara utdöda, bortjagade av Sverigedemokraternas växande inflytande. Slaget står nu mellan olika trollarméer, var och en med sin egen version av sanningen och sina egna förtrollningar.
TV4 Kalla Faktas troll gör mycket väsen av att ha infiltrerat SD:s gruva, men visar ingen självinsikt. Endast ett troll kan smälta in bland andra troll eftersom troll direkt känner igen en människa. Och endast ett troll gör sen sitt bästa att med bergtagning lura med sig ännu ej bergtagna. Wikipedia om Bergtagning: ”lura med sig människor till sina boningar i berget eller under jorden, varpå dessa när de släpptes fria hade fått ett starkt förändrat sinnelag. Bergtagningar var därför ett sätt att förklara psykiska sjukdomar.”
Troll som avslöjar troll och troll som låtsas vara upprörda, vi lever i en enda stor John Bauer-tavla eller som i sagan om tomtar och troll. Om media, kändisar och politiker är troll, är du, kära läsare, i bästa fall en tomte och i värsta fall bergtagen.
Men varför attackerar vissa troll andra troll? Jo, det beror på en grandios självbild, bristande självinsikt och en övertygelse om att bara för att man öppet talar om vilken fabrik man arbetar på, är det okej att trolla. Men tomtar eller redan bergtagna förstår inte att fabriken är en trollfabrik så det är inte ett legitimt skäl. Ett troll är ett troll.
The Flat World Society TV4 avdelning
2024-06-02
Känner ni till The Flat World Society, en subkultur till The Flat Earth Society som verkar i din platta TV? För den oinvigde är The Flat World Society en ideell organisation som bekämpar uppfattningen om att mainstream media skulle vara vänstervriden och SD ett demokratiskt parti. Själv fick jag en inblick i organisationens TV4-avdelning förra helgen, då man i Nyhetsmorgon försökte bevisa att anonyma konton endast kretsar runt SD.
Det var en spektakulär uppvisning i verklighetsförnekelse, precis som när en flat earther pekar på horisonten och säger “se, inga kurvor.” Säger TV4, ”se, inga trollfabriker – förutom hos SD!”
Som en höjdpunkt kallade de in Expressens före detta chefredaktör för att avfärda konspirationsteorierna om att mainstream media är vänstervridet. Detta uttalande från en medlem av MSM är ungefär lika övertygande som att höra en Coca-Cola-anställd förklara varför läsk är hälsosamt.
Men vi får ändå tacka The Flat World Societys TV4-avdelning och Kalla Fakta i synnerhet. Ett fantastiskt avslöjande där man – om nu någon inte visste att jorden är rund – fick media att visa upp sig i all sin vänsterliberala partiskhet och ”gråterskor” och ”skrikerskor” i fullständigt absurda överdrifter.
Till skillnad från Watergateaffären, som bara avslöjade ett politiskt parti, har Kalla Fakta lyckats avslöja alla partier utom SD och hela journalistkåren som troll, hycklare och partiska. Bra jobbat, önskat resultat men fel skyldiga. Om de inte fortfarande trodde att jorden var platt kunde de kanske ha vunnit guldspaden ändå – både TV4 och Deep Throat.
Sen kan man inte låta bli att undra: Om Socialdemokraterna får ha alla som är kända, kända kändisar och journalister, kan då inte Sverigedemokraterna få ha några anonyma – i varje fall utan rysskopplingar?
Sen kan man inte låta bli att ytterligare undra: Alla dessa ”SD-avslöjanden” – skulle de på något sätt trumfa? Typ, nä usch – anonyma konton. Det går inte. Nu lägger vi ner kärnkraften, höjer bensinpriset, öppnar gränserna, korrumperar myndigheter, strösslar bidrag och vänstervrider TV4 och SVT ännu mer.
SVT ägnar sig åt Shit Picking
2024-09-07
I senaste avsnittet av Morgonstudion (5/9) tyckte Elisabeth Marmorstein att regeringen hade “dålig tajming”. Hur vågade de, mitt under sin presentation av satsningar på infrastruktur och forskning, nämna något så skandalöst som att ta bort flygskatten? Tajming? Eller är det så att regeringen helt enkelt inte har förstått spelets regler – reglerna för SVT bevakning av en moderatledd regering: shit picking.
För, självklart, var det flygskatten som blev dagens fokus. Regeringens övriga förslag? Små detaljer som kan ignoreras. Fram rullade istället den obligatoriska reportern med tre dagars skäggstubb, klädd i sliten manchesterkostym, redo att intervjua en uppgiven klimataktivist och en utbränd flygledare. Båda var där för att proklamera jordens omedelbara undergång om flygskatten försvann.
Samma sak med reduktionsplikten. Självklart fanns det två kurvor – en bra och en dålig. Regeringen körde på sin bästa cherry picking, medan SVT, som vanligt, bjöd på sin klassiska shit picking.
Och så har veckan rullat på. Regeringen lägger fram sina förslag – satsningar och skattesänkningar. Men SVT? De har en otrolig talang för att måla allt i de svartaste nyanser. En skattesänkning? Nog hittar SVT två förbittrade syndikalister som rasar över orättvisorna med mer pengar i plånboken. Skulle regeringen gå så långt som att erbjuda gratis godis, då hittar SVT snabbt en tandläkare som varnar för den förestående kariesepidemin.
Man börjar ju undra om SVT har missförstått sitt uppdrag. Tanken var väl att man skulle rapportera, inte kväva varje regeringsbeslut med en blöt filt av pessimism. Så här sitter jag nu, efter en hel vecka av nyhetsbevakning, och det enda jag vet är att flygskatten är borta, jorden går under och att det är den “dåliga kurvan” som gäller. Och trots att jag betalar 1200 kronor i TV-avgift, måste jag ändå googla för att få reda på vad regeringen egentligen föreslog.
Och tajmingen då? Varför gör inte regeringen som sossarna – presenterar sina förslag och satsningar på fredagseftermiddagar, när ingen bryr sig? Troligen för att regeringen, till skillnad från S, tror sig faktiskt presentera körsbär.
Spökröst
2024-09-14
SVT Aktuellt pressar Lena Hallengren om Socialdemokraternas aggressiva lottförsäljning till äldre. Som vanligt börjar jag förbereda mig mentalt för den obligatoriska fokusförflyttningen, och under hela intervjun hör jag en spökröst i huvudet: ”SD, rötter och trollfabrik”. Varje gång Lena öppnar munnen sitter jag bara och väntar på ögonblicket då diskussionen om lotterier och eget ansvar plötsligt ska förvandlas till en utläggning om Sverigedemokraternas mörka förflutna och trollfabriker.
När intervjun är över är jag helt förvirrad. Det verkar inte som Lena sagt något om SD. Att hon inte pratat om eget ansvar är väntat, men SD? Jag ser om intervjun flera gånger på SVT Play – och inte en enda gång formas hennes läppar till ”SD”, ”rötter” eller ”trollfabriker” – och ändå hör jag det, hela tiden. Det är en (S)pökröst, noggrant planterad efter år av socialdemokratisk retorik.
Nu är jag så förvirrad och påverkad av Socialdemokraternas retorik att om en lottförsäljare skulle ringa mig nu, skulle jag nog reflexmässigt köpa en lott. Jag kanske till och med skulle tacka dem för att de ”hjälper till att skydda demokratin” med sina lotter – utan att riktigt förstå vad som hände.
Behöver jag ens säga att det var en nitlott? Precis som en nitröst.
FalskaNyheter har kommit över en inspelning som visar hur ett sådant säljsamtal kan gå till:
Ring, ring – ”Gösta, kan du svara (i den fast monterade Dialogen)”.
Telefonförsäljaren: “Hej mannen, det här är Oliver från Telemarketing i Spanien på uppdrag av Kombispel som ägs av A – lotteriet som ägs av Socialdemokraterna. Har jag äran att tala med Herr Svensson?”
Herr Svensson (Gösta): “Ehm… ja?”
“Fantastiskt! Jag har ett exklusivt erbjudande för dig idag. Vi säljer lotter till förmån för demokratin – ja, du hörde rätt! Genom att köpa en lott idag hjälper du till att hålla Sverigedemokraternas trollfabriker i schack och säkerställer att vi alla kan fortsätta leva i frihet och rättvisa.”
“Förlåt, vad har lotter med SD att göra?”
“Åh, mycket! Vi använder en del av intäkterna för att skydda demokratin, och på så sätt slipper vi prata om sånt som, tja, pensioner, vårdkrisen eller… aggressiv lottförsäljning. Men det viktigaste är att du kan vinna en hel hög med pengar! Det är en win-win!”
“Men jag vill inte köpa en lott.”
“Det förstår jag helt! Men tänk så här: genom att avstå från att köpa en lott kanske du missar din chans att vinna en jackpot OCH att vara en hjälte för demokratin! Dessutom kan du slippa tänka på SD rötter – de försvinner med varje lott du köper.”
“Det låter… märkligt. Hur mycket kostar en lott?”
“Endast 100 kronor per lott, fast det en prenumerationstjänst (ohörbart), och för det priset får du inte bara chansen att vinna stort, utan också en plats i historieböckerna som den som stod upp mot de mörka krafterna! Dessutom får du känna att du gjort en insats för demokratin utan att ens behöva rösta – perfekt, eller hur?”
“Jag vet inte… Det känns som en nitlott.”
“Åh, herr Svensson, vi gillar att kalla det för en ”framtidslott”. Även om du inte vinner pengar, vinner du i alla fall känslan av att ha gjort något stort. Och om du skulle råka vinna, kan du köpa fler lotter och bidra ännu mer till vår goda sak! Vad säger du, ska vi slå till med en lott, eller kanske två? En för varje SD-troll vi behöver jaga bort?”
“Suck… Jag tror jag passar ändå, tack.”
“Förstår, förstår. Men vi kör en prenumeration ändå – allt för demokratin. Du kan ringa tillbaka om du vill avbeställa, tack och hej.”
”Hallå, hallå …”
I bakgrunden: ”Gösta, vem var det?”
”Jag vet inte, något om lotter och demokrati, jag vet inte.”
”Klick!”
_Hemliga telefonförsäljare, oklara ägare och läskiga lotter. Som en skräckfilm, kan det bli värre? Ja, det kan det för här kommer en remake av Spökröst, Spökrösterna:
Spökrösterna
Det var något kusligt med hur nyhetsstudion såg ut i det flimrande ljuset från TV:n. SVT Aktuellt rullade på skärmen, men jag kunde knappt fokusera. Något om Lena Hallengren och Socialdemokraternas lottförsäljning till äldre. Hennes röst fyllde rummet, men varje gång hennes läppar rörde sig, var det som om en annan röst tog över. En röst som inte borde finnas där.
“SD… rötter… trollfabrik…”
Det ekade i mitt huvud, ett ihärdigt viskande som inte matchade det jag såg på skärmen. Det var som om något försökte bryta sig igenom verkligheten, något som gömde sig bakom Hallengrens ord. En skugga av röster. En spökröst.
Varje gång hon talade, satt jag där och väntade, likt ett rovdjur på byte, på att hon skulle nämna Sverigedemokraternas mörka förflutna och trollfabriker. Det var inte en fråga om om, utan när. Men det kom aldrig. Istället hängde spökrösten kvar, osynlig, outtalad, men ändå obevekligt där.
När intervjun var över satt jag kvar, som fastfrusen. Jag såg om den flera gånger på SVT Play, men inte en enda gång formade hennes läppar de ord jag hörde. Och ändå, gång på gång, hördes det. Det var en spökröst. En röst planterad djupt inom mig, efter år av socialdemokratisk retorik. Och nu, när det viskande ljudet fyllt varje vrå av mitt sinne, var jag inte längre säker på vad som var verkligt.
Telefonen ringde.
Jag stirrade på den, som om jag förväntade mig att något skulle krypa ur luren. Kanske hade det redan börjat – Socialdemokraternas påverkan, ett tyst krig som utkämpades i det undermedvetna. Och nu… nu skulle det bli min tur att köpa en lott.
Telefonförsäljaren: “Hej, Gösta… vet du vad du gjorde förra sommaren? Det var då du valde att inte stödja demokratin genom att köpa våra lotter.”
Gösta: “Vem är det här?”
“Jag vet allt, Gösta. Jag vet vad du tänkte. Du trodde att det bara var en lott, men du visste aldrig vad som låg bakom… du missade din chans att bekämpa mörkret.”
“Vad pratar du om?”
Telefonförsäljaren (nu med en alltmer hotfull ton): “Det finns ingen väg tillbaka nu, Gösta. Du borde ha köpt den där lotten. Nu kommer du att vara fast i deras nät. Trollfabrikerna… du vet vad jag menar. De viskar i nattens mörker, och bara vi kan stoppa dem. Vi… och lotterna.”
Gösta (andas tyngre, känner en växande panik): “Jag… jag vill inte köpa någon lott.”
Telefonförsäljaren (en kylig, hotfull röst): “Det är för sent, Gösta. Du är redan med. Prenumerationen är aktiverad. Du kan inte fly. Vi kommer att ringa igen… och igen… och nästa gång kanske det inte bara är en lott vi erbjuder…”
Gösta (skrikande): “Nej! Jag vill inte vara med! Låt mig vara!”
Telefonförsäljaren (skrattar kallt): “För sent, Gösta. För sent… du har redan gjort ditt val.” Klick.
I bakgrunden hör Gösta sin fru ropa från köket: “Vem var det på telefonen?”
Gösta (skakar på huvudet, stirrar tomt framför sig): “Jag vet inte… något om lotter… och demokratin.”
Han känner hur en kall vind sveper genom rummet, och ett svagt, ihållande viskande fyller hans sinne: “SD… rötter… trollfabrik…lotter….sossar”
SVÄLJARE
2024-09-22
Media beskriver ofta, med en viss raljans, SD-väljare som väldigt förlåtande – de verkar inte bry sig om partiets alla skandaler och misstag. Men frågan är om inte S-väljare är värre. Det har åtminstone lett till att de fått smeknamnet ”sväljare” som, om man slår upp det i en ordbok, definieras enligt följande:
SVÄLJARE (substantiv, en; are, arna)
Definition:
En person som antingen inte bryr sig om eller inte förstår vad som sägs, särskilt i politiska sammanhang. En sväljare låter budskapet passera obemärkt förbi, utan att ifrågasätta eller ens registrera innehållet. Det är en passiv attityd som underminerar meningsfulla diskussioner och ofta leder till ett oreflekterat accepterande av information.
Användning:
Ordet används vanligtvis i en negativ kontext för att beskriva individer, ofta politiker, väljare eller debattdeltagare, som verkar svälja allt som sägs utan kritisk eftertanke. Det kan också referera till de som blint accepterar propaganda eller retorik utan att ifrågasätta dess sanningshalt.
Ursprung:
Ordet har sitt ursprung från begreppet “S-väljare,” som syftar på Socialdemokratiska väljare. Det uppstod som en beskrivning av väljare som utan kritik accepterar partiets politik och agerande, trots eventuella motsägelser eller skandaler.
Exempelmening:
“Trots den detaljerade genomgången av problemen, förblev ledamoten en sväljare, utan att visa något tecken på förståelse eller engagemang.”
“Trots alla lögner och misstag fortsätter hon som en sann sväljare att rösta på samma parti, utan att ifrågasätta deras agerande.”
Synonymer:
Följsam, tanketom, resonemangslös.
Om man som sann sväljare lyckas bortse från de negativa konsekvenserna av Socialdemokraternas samarbete med Miljöpartiet, såsom kostnaderna för integration och miljöpolitiken, och bara ser Henrik Jönssons film ”Casino Socialism”, finns det två utmärkta exempel som illustrerar nitlott- och lögnkulturen inom partiet:
Magdalena Andersson påstår att Socialdemokraterna inte tar emot privata donationer, trots att Kammarkollegiets statistik visar att S är det parti som tar emot flest privata donationer av alla riksdagspartier.
Dessutom sitter Socialdemokraternas Verkställande utskotts partikassör och ekonomichef i styrelsen för de lotteriföretag som samma Verkställande utskott inte längre har förtroende för.
Frågan är hur en sväljare ska kunna svälja detta – men som vi vet är det just vad sväljare gör bäst. Oavsett hur osmakligt det än må vara, sväljer de ändå, utan att ifrågasätta, och går vidare som om inget hänt, kanske köper en lott.
Chat Control är samtalsinsyn
2024-11-04
Chat Control, kanske förstår du inte vad det betyder? Låt mig då översätta förslaget som just nu läggs fram i EU, främst drivet av Socialdemokraten Ylva Johansson. Det betyder ”Meddelandekontroll,” “Digital övervakning,” “Privatlivsfilter” eller “Samtalsinsyn.” Fortfarande något du inte bryr dig om?
Chat Control, alias samtalsinsyn, ger EU rätt att avlyssna alla digitala samtal. Socialdemokraterna må ha varit emot visitationszoner, men när det gäller massövervakning av digitala konversationer är det tydligen inga problem. Är det det skrivna ordet de hatar? Eller är det all typ av kommunikation som stör, eftersom även tal numera omvandlas till digitalt? Att visitera någon är tydligen integritetskränkande, men att avlyssna alla är helt i sin ordning.
Kom igen nu, säg det. OK. “Men om man inte har något att dölja, om man har rent mjöl i påsen …” Ja, eller om man är en zombie som bara diskuterar bakning eller kattbilder, så är väl lite övervakning ingen fara? Men de flesta av oss diskuterar andra saker – politik till exempel. Är detta vad som kallas att värna om valhemligheten? Och om du nu inte har något att dölja, varför inte installera en TV-skärm hemma som inte går att stänga av, som kan både prata och lyssna – det gör väl inget?
Om det låter absurt att vissa faktiskt går med på detta, är anledningen ännu mer absurd – och man har tänkt till ordentligt här för att hitta den perfekta ursäkten. Motiveringen? För att förhindra sexuellt utnyttjande av barn. Det blir den optimala halmgubben, som en fulgubbe. Alla som invänder mot ett dystopiskt övervakningssamhälle är en fulgubbe – det har Ylva och EU bestämt.
För några år sedan blev det skandal när det avslöjades att skurkstater använde sig av europeiska telefonsystem med bakdörrar för avlyssning. Det skulle ju bara fånga ”fulgubbarna,” hette det – men definitionen av ”fulgubbe” var helt annorlunda (regimkritiker). Nu gör EU precis samma sak, fast helt öppet. För som alltid: det är okej när vi gör det.
Tänk om Kina hade fått rösta om ansiktsigenkänning och sociala poäng. Undrar hur det hade gått. Tänk om EU-medborgarna hade fått rösta om massavlyssning – hur tror du resultatet skulle se ut? Och vad skulle mannen på gatan svara i en SVT-intervju: ”Har du något emot att staten lyssnar på alla dina meddelanden?”
”Ja, verkligen, det skulle jag inte vilja.”
”Jasså? Låt mig omformulera frågan. Har du något emot att staten lyssnar på alla dina meddelanden… fulgubbe?”
Och jag som inte ens ville använda TikTok för att Kina spionerar – nu vill EU spionera i alla appar. Är detta vänsterns mantra i praktiken? Det är bara okej när vi gör det.
Nej, det är inte okej att massavlyssna oskyldiga människor – oavsett hur snyggt det är stickat in i lagtexten.
Fotnot: Tröjan är en exklusiv produkt från EU och handstickad av en EU-parlamentariker. Varje maska är noggrant övervakad och säkerhetskontrollerad, precis som din digitala kommunikation kommer att vara under Chat Control. Finns endast i begränsad upplaga, beställ idag och få 10 sociala poäng i bonus.
Dagens Nyheter lämnar Space X för tunnelbanan
2024-11-21
Dagens Nyheter har nu beslutat att lämna X – tidigare känt som Twitter – eftersom plattformen inte längre anses passa deras världsbild. Förklaringen är, som brukligt, en blandning av hot, hat och den obekväma verkligheten att Elon Musk är VD. Men kanske, bara kanske, spelar det också in att flera andra vänsterliberala mediehus runt om i världen redan gjort samma sak. För varför stå kvar när det känns tryggare att följa strömmen till nya, likasinnade miljöer? Det är trots allt inte DN det är fel på, det är algoritmen.
En alternativ tillflyktsort skulle kunna vara Jack Dorseys Bluesky – en plattform skapad av Twitters tidigare VD, som av någon anledning var helt okej när han hade kontroll över algoritmerna. Eller varför inte löpa linan ut och bosätta sig i en garanterat likasinnad miljö, som Publicistklubbens veckobrev? Där råder konsensus i varje fråga, och de obehagliga fenomenen hot och hat hålls på tryggt avstånd.
X är en app, och appen finns på internet – precis som användarna. Och det är här det blir komplicerat. Elon Musk äger inte bara appen utan även en betydande del av internet med sitt Starlink. Så för att verkligen undvika varje risk för oönskad interaktion vore det kanske säkrast för DN att helt återgå till envägskommunikation. Kanske till och med den gamla hederliga papperstidningen, i fullformat, levererad direkt till en brevlåda – där inga algoritmer kan styra vart det ska synas, och ingen kan kommentera.
Men det finns förstås en hake. När DN och deras läsare väl återgår till papperstidningen i fullformat, upptäcker de snabbt att hot och hat inte försvunnit – det har bara bytt form. För få saker provocerar lika mycket som att försöka veckla ut en tidning i fullformat i tunnelbanan under rusningstrafik. Blickarna från medpassagerarna säger allt: “En till rörelse och jag startar ett drev.” Det ironiska i detta? Algoritmerna må vara borta, men DN och deras läsare är fortfarande lika skickliga på att hamna fel.
Men innan vi lämnar ämnet helt och hållet, låt oss ta en titt på några små observationer och frågor som kan bidra till bilden av DN:s resa från X – och vidare ner i underjorden, där fullformatstidningen mest irriterar i tunnelbanan.
Hot och hat, på X
DN hävdar att hot och hat är anledningen till att de lämnar X. Men man undrar – har de någonsin tittat på sina egna flöden? På X har man faktiskt två val: ett flöde med det man själv valt att följa och ett algoritmstyrt flöde med innehåll man “kan tänkas vara intresserad av”. Vill man slippa hot och hat är det väl bara att sluta följa vänsterprofiler och börja titta på bilder av enhörningar istället.
Om jag blundar försvinner problemet
Det här verkar vara DN strategi – om något inte passar deras narrativ, så försvinner det om man blundar tillräckligt hårt. Det är en imponerande taktik. Tyvärr är det svårare för oss andra att blunda för DN:s verklighet när den ramlar över oss i form av en fullformatstidning i rusningstrafiken.
Följarna, raljerandet och Aftonbladet
Det kan inte heller ha varit en chock för DN att få reda på att få faktiskt följer dem på X av genuint intresse. För de flesta är deras artiklar främst råmaterial för raljerande inlägg och skärmdumpar. Och för den som undrar – visst, Aftonbladet försvann från X redan 2023. Någon som märkte det?
DN på TikTok
Men misströsta inte, DN har redan hittat en ny hemvist på TikTok. Algoritmerna där verkar fungera alldeles utmärkt, och märkligt nog verkar DN inte ha några invändningar mot att låta en kinesisk plattform hantera både deras innehåll och publik. Kanske är det tryggheten i att hålla sig till trender och dansvideor som gör att ingen ställer obekväma frågor.
Demokrati enligt Wolodarski
Det ironiska når sitt crescendo i en SVT-debatt, där Peter Wolodarski förklarade att “ur ett demokratiskt perspektiv är det illavarslande när politik (S), näringsliv (Bonnier) och teknikplattformar (DN) växer samman.” Man kan undra om Wolodarski själv insåg det ironiska i uttalandet – eller om han, precis som DN i stort, saknar en avgörande ingrediens: självinsikt.
Framtiden
När jorden inte längre är beboelig och mänskligheten blickar mot Mars, står DN:s journalister vid gaten för “Exit Planet.” Men där, vid biljettkontrollen, står ingen mindre än Elon Musk – en person vars värdegrund de redan avfärdat. Otur för DN – det får bli tunnelbanan.
2024 års soundtrack Inte på din spellista
2024-12-06
2024:s soundtrack finns varken på din favoritplattform eller i de stora kanalerna. Men kanske är det här årets viktigaste lista – en kavalkad av politiska toner som vågar stämma av verklighetens falsksång, som en modern proggrörelse. Det är inte den mest kända artisteliten som tolkar inte de mest lästa artiklarna, men resultatet är en topplista som överträffar det mesta. Synd bara att den inte går att lyssna på – än.
- “Sitt Still” – MSB feat. Trafikverket
Inspirerad av: Snökaos på E22
Motivering: Den ultimata slow jam-balladen för alla som fastnat i snökaos. Med beats av Uffe och ett budskap om att staten fixar allt – om du bara väntar. - “PK Daddy” – The Integrations
Inspirerad av: PK-pappan som integrerade bort sig
Motivering: En kärlekslåt till integrationens ideal, där bussar ersätter relationer och flyttar krossar familjefriden. Ett mästerverk av självuppoffring och naivitet. - “Transparens Boogie” – SVT Allstars
Inspirerad av: Din mamma jobbar här
Motivering: En dansant fredagsunderhållning med hela släkten från SVT. Förbered dig på att bli charmad av nepotismens ljuva toner. - “Maskirovka Groove” – The Rolex Rebels
Inspirerad av: Visitationszon
Motivering: Ett spår som sätter den diskreta elegansen i pseudodebattens konst i centrum. En ode till visitationszonernas absurda spelregler. - “NATO-låten” – Tidölaget feat. SVT Misfits
Inspirerad av: När Andra Tar Omhand
Motivering: En kamplåt för den som gillar att andra tar hand om allt. Det är “Alliansens” svar på en rysk popballad med kryddstark kritik. - “Jag gör det för planeten” – Latte Lads & The Free Spirits
Inspirerad av: Jag gör det för planeten
Motivering: En minimalistisk indiehit som ställer existentiella frågor om barnlöshet och miljö. Särskilt populär på Södermalm. - “Snöstorm Blues” – Jimmy & The Realists
Inspirerad av: Sagan om Svealandia
Motivering: En episk saga där realism möter önsketänkande. Svensk visa när den är som mest tragikomisk. - “Shit Picking Anthem” – Public Service Orchestra
Inspirerad av: SVT ägnar sig åt Shit Picking
Motivering: En mörk och cynisk electropop om hur regeringens förslag alltid synas med en lupp – men bara för att hitta fläckar. - “Trollfabriker och Tomteverkstad” – Deep Throat & MSM Choir
Inspirerad av: Från trollfabrik till tomteverkstad
Motivering: En fantasirik folksång om troll som avslöjar troll i en oändlig cirkel av självbedrägeri. För alla som gillar John Bauer och konspirationsteorier. - “SD Rötter Remix” – Lena & The Echoes
Inspirerad av: Spökröst
Motivering: En remixad spöklåt där socialdemokratisk retorik blir till en hypnotisk refräng i lyssnarens undermedvetna. - “Chat Control Blues” – EU Orchestra feat. Ylva
Inspirerad av: Chat Control är samtalsinsyn
Motivering: En dystopisk hymn om digital övervakning och samtalsinsyn. Passar lika bra för smyglyssning som för nattsudd. - “Tunnelbanan Tango” – DN feat. Elon Musk
Inspirerad av: Dagens Nyheter lämnar Space X för tunnelbanan
Motivering: En bitterljuv vals där algoritmer byts mot fullformat i rusningstrafik. En sista hälsning från DN:s korta tid på X.