Ursäkta och välkommen tillbaka

Jasså – nu är rasisten välkommen tillbaka. Tiden läker alla sår och det tog några år att gå från att vara rasisten som flydde efter Reinfeldts ”öppna era hjärtan” till presumtiv moderatväljare.

Jag var aldrig orolig. Jag kände mig trygg i min åsikt och andra inom flyktingpolitiken trots alla epitet jag fått av media och politiker. Det krävdes inte mycket för att se allt som var galet och jag glömmer inte heller masshysterin med frälsningsmöten i Globen m.m. och hjärntvätten i media – riktigt läskigt.

Vi var några få som såg galenskapen och just som man kom att gilla att vara ”bad boy” så är man mainstream igen. Välkommen tillbaka, vi har ändrat oss. Från att var någon man inte ska prata med till att vilja ha ens röst. Det går fort i politiken.

Att politiker ska kunna ändra sig är självklart. Men det här är lite mer, man har verkligen gått hårt åt alla som inte höll med.

Vill ni ha min röst? Ni vet vad ni ska göra.

Just det, klipp ut lappen ovan och gör en snygg badge att bära någon månad. Det vore klädsamt.

Sen var det där med Decemberöverenskommelsen. Tänk att det gått nästan tre år sen den slöts. Det känns overkligt, har det verkligen hänt? Var det verkligen så att sex partier gaddade sig samman mot ett parti för att frysa ut det och deras väljare. Var det verkligen så att man lovade att släppa fram Löfven trots att man inte ville ha politiken. Och är det verkligen så att det är exakt samma politiker nu som då? Känns som sagt overkligt. Kanske en skylt till.

Och vad gör Fredrik i korridorerna. Vill verkligen Fredrik ha tillbaka min röst? I så fall, på med badgen Fredrik. Annars får det vara.

falskpelle

Falsk journalist som skriver hellre än bra. Vill "göra skillnad", har en agenda och stödjer #pappormotvänsterextrema.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

thirteen + twenty =