Sveriges mäktigaste kvinna
Under morgonens frukost bjöd SVT:s morgonsändning på en oväntad nyhet – Vattenfalls VD, Anna Borg, presenterades som Sveriges mäktigaste kvinna enligt Dagens Industri. “Mäktigaste”, funderade jag och tog en klunk av kaffet. Hur mäktig kan man vara som VD för ett statligt bolag styrt av ägardirektiv?
Men kanske är det Borg som faktiskt innehar mest makt, hon som har vårdat ett tankeförbud på kärnkraft, lagt ner Ringhals och lyckats med konststycket att göra svensk el dyrare desto mer som exporteras – en ekonomisk paradox där elen försvinner ut ur landet samtidigt som priserna skjuter i höjden. Visst är det mäktigt, men inte något att hylla i mina ögon, snarare det motsatta.
Skulle jag få i uppdrag att utse Sveriges mäktigaste person baserat på positiva bidrag, skulle elmarknaden definitivt inte komma på tal. Det hade varit enklare att utse årets flopp, där både Vattenfall och DI skulle vara starka kandidater.
Jag kunde dock inte motstå att snegla mer på TV:n, fullt medveten om att det skulle förstöra resten av dagen. Och precis som befarat, undvek SVT:s programledare (som knappast kan kallas skjutjärnsjournalist) alla svåra frågor och serverade istället mjuka bollar som Borg enkelt kunde slå tillbaka med allmänna svar om ditt och datt. Tänk om de hade behandlat henne som om hon var från SD.
Att starta dagen med att se två organisationer jag bidrar till ekonomiskt prestera så dåligt är nedslående. Till slut ställde programledarna dock den oundvikliga frågan om Borgs lön på 20 miljoner, men hon duckade smidigt med att det var styrelsen – eller “polarna”, som hade bestämt det, vilket tydligen friade henne från all moralisk skuld. Ironiskt nog sitter vissa och huttrar hemma i 16 grader för att spara pengar, medan andra tjänar 20 miljoner på deras huttrande. Men eftersom styrelsen bestämmer, så är allt tydligen i sin ordning.
Vad Borg skulle göra med sitt elstöd blev nästa fråga. Kanske donera det till välgörenhet, även om bidraget skulle bli än mindre än Magdalenas, eftersom Borg tydligen bor i en lägenhet och endast får 1100 kronor i elstöd. Trots detta fann jag det svårt att känna sympati för henne, då jag antar att det inte rör sig om en enkel trea i förorten.
Min misstro mot politiker som saknar barn har utvidgats; numera är jag också skeptisk till Vattenfall-VD:ar som knappt använder el.
