Myndigheten för Samhällsskydd och Skitsnack
MSS verkar för att … ja, vadå? Efter att ha lyssnat på deras presskonferenser och tagit del av deras information känner jag mest … ja, vad då? Jag kan inte ens komma på något att raljera över. Allt är insvept i ett enda stort bla, bla-töcken. Som en oändlig SM-final i filibuster.
Om jag för tio år sedan skulle ha suttit ner och funderat på de värsta scenarierna och beredskap, så skulle en pandemi lätt ha kommit på topp tre. Det är alltid lätt att vara efterklok, men efter att ha sett filmen Outbreak förstod jag åtminstone allvaret. Kanske skulle jag till och med ha kommit på tanken att ha några brandflyg redo.
Men MSS har nu haft hela sommaren på sig att klura ut hur de ska tackla ett läge där hela världen plötsligt behöver engångssprutor, eller vad som händer när Frankrike, i vanlig EU-anda, vägrar skicka vidare leveranserna. Kan det verkligen vara så svårt att ha en egen tillverkning av sprutor? Jag menar, vi är ju trots allt i kris. Politikerna har diskuterat sprututbytesprogram i åratal, men inte egen produktion? Nej, “det är importerat från Kina, sörru. Vi har avtal.”
Att jobba på en statlig myndighet som hanterar katastrofer som aldrig händer – vilken dröm. Fina löner, massor av konferenser i fjällen för att diskutera … ja, vad? Och så en dag, när en pandemi verkligen inträffar, visar det sig att ingen, allra minst MSS, var förberedda.
Och nu ska vi dessutom få SMS. Jättebra! MSS har uppenbarligen funderat hela sommaren, och nu kommer ett SMS, som en slags tsunamivarning, fast utan tsunami. Att informera alla medier om att det kommer ett SMS känns så … fax.
“MSS SKICKAR SMS – viktigt meddelande! Snart är det jul. Vi har en pandemi. Håll avstånd och tvätta händerna. Din telefon är en smitthärd. Använd den inte.” – ti – di – di – di – da — da — di – di
Det är ju allmänt känt att ingen har ansvar i Sverige. Därför är det extra skrämmande att gå in på MSS hemsida:
“MSB har ansvar för frågor om skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar, i den utsträckning inte någon annan myndighet har ansvaret.”
Ingen myndighet, chef eller politiker har ansvar. Och när ingen tar ansvar, så ska Myndigheten för Samhällsskydd och Skitsnack kliva fram. Vad kan gå fel?
Så vad har stackars svenskar fått utstå, vilka omständigheter har de växt upp under? Vilket trauma bär de med sig? Det kan inte vara annat än traumatiskt att ständigt fått höra om hur väl vi är förberedda, bara för att i krisläge upptäcka att det är precis tvärtom. När skyddet vi lovats visar sig vara bara en illusion, där guldet blev till en engångsspruta, på en flygplats, i Frankrike.
