MP och barnen
Femhundrasextiotvå. Så många gånger sa Miljöpartiets Annika Hirvonen Falk ordet ”barn” i Kvartals fredagsintervju. Varje gång det blev svårt, varje gång något skulle kosta pengar – ”barn”. Det kändes nästan som att en vuxen (Jörgen) intervjuade ett barn.
Först tänkte jag inte lyssna – en timme med MP och deras migrationspolitik är inget man längtar efter en fredag. Men “know your enemy”, och det blev faktiskt intressant. Det var lite som att få en inblick i hur ett barn tänker. Dock lite frustrerande när man trodde att det äntligen skulle klarna (kostnad) vid en tuff fråga, men med ett enkelt ”barn” eller ”helig asylrätt” så var den frågan avklarad.
Det där med att asylrätten är helig som svar på alla åtgärder och krav är något jag aldrig kommer att förstå. Är inte asylrätten just det – rätten att söka asyl? Eller har jag missat något? Det verkar snarare som att “asyl-rätt” har blivit en buffé där man får plocka på sig vård, skola, boende, bidrag och ett permanent uppehållstillstånd som efterrätt. Men var det inte bara själva asylen man skulle få?
För övrigt gjorde Jörgen ett bra jobb, tyvärr för sent. Det var nog första gången jag hörde en journalist ställa den här typen av frågor till Miljöpartiet. Skrämmande när man tänker på det, eftersom MP har dikterat migrations- och flyktingpolitiken i flera år, och först nu får de dessa frågor. Ännu mer skrämmande när man hör svaren.
Men så tänker man – vilken tur att bara 3% av Sveriges medborgare stödjer MP. Synd bara att Löfven och Reinfeldt ingår i den procenten.
Efter att ha lyssnat klart kände jag bara – jag vill inte ha delad ekonomi längre. Gör vad du vill med dina pengar, men låt mina vara. Låt mina pengar vara, de är till mina barn.
