Den ofrivillige filmfinansiären

Filmklubben Socialdemokraterna: Exklusivt medlemskap krävs, autogiro på alla.

Inför det senaste valet förvandlades mitt Facebook-flöde, helt utan min önskan, till visningar av ”Socialdemokratiska Självhjälpsvideor”. Huvudrollsinnehavaren? Ingen mindre än Video-Olle, en karaktär som med bravur levererar de mest banbrytande plattityderna sedan Facebook uppfanns. Hans framträdanden är så träffande att man skulle kunna tro att han siktar på en Oscar för “Bästa imitation av en politisk debattör utan egentligt innehåll”.

Men allvarligt, vem skriver manus och vem håller i kassakistan? Spåren leder misstänkt nära Socialdemokraterna själva, med en smula hjälp från LO:s ökända fond “För Politiska Prestigeprojekt Ingen Riktigt Frågat Efter”. Intressant nog verkar dessa produktioner inte gå hem hos den breda LO-publiken som trots allt är de som betalt.

Och sedan har vi vår oberoende filmskapare, Henrik, vars projekt helt och hållet finansieras av en entusiastisk publik som faktiskt vill se vad han har att erbjuda. Då är det magstarkt att det är Socialdemokraternas regissör som ropar ”follow the money”.

Den utbredda paniken hos Socialdemokraterna över en enkel YouTube-kanal, trots deras arsenal av SVT, TV4, och en hel armé av kändispoddar och ledarskribenter, är lika skrattretande som det är avslöjande. Situationen liknar en där Goliath plötsligt känner sig hotad av David, som inte har mer än en kamera och en passion för redigering – och, det bör tilläggas, äkthet.

För övrigt …
Jag har ett svagt minne av att Mona Sahlins favoritfilm är A Clockwork Orange – scenen där huvudrollsinnehavaren tvingas se film med uppspärrade ögon har fått en annan innebörd. Jag har alltid undrat hur det kunde vara favoritfilmen, nu förstår jag.