Boksläpp och intervju i Babbel
[Inslag: Kameran zoomar in på Jonna Sedin, som sitter i en fåtölj med en kopp te och ett exemplar av Fred och Politik i knät. Bakgrunden pryds av en minimalistisk bokhylla och en diskret skylt med texten “Kultur är motståndets poesi”. Fred sitter mittemot, med en kaffemugg från Kaffet och Satiren och ett snett leende. Jonna ler varmt mot kameran.]
Jonna Sedin: Välkommen tillbaka till Babbel, Fred! Det är januari 2026, och du är här igen – samhällskunskapsvikarie, webbredaktör på falskanyheter.se och nu författare till den fullständiga Fred och Politik, som sträcker sig från 2017 ända fram till 2024. Ett helt decennium av satir, absurditeter och… kaffe? Berätta, hur känns det att ha avslutat verket?
Fred: Tack, Jonna! Kul att vara tillbaka, även om jag ser att SVT:s filter har uppgraderats sedan sist – jag ser nästan ut som en seriös person. Fred och Politik är nu komplett: en satirisk odyssé genom åtta år av politiska dårskaper, från Kamratpostens dolda agenda till EU:s Chat Control och DN:s flykt från X till tunnelbanan. Det är inte bara en bok längre – det är ett tidsdokument, eller kanske ett överlevnadskit för den som vill behålla sitt förstånd i en värld av narrativ.
Jonna: [skrattar] Du har hållit oss på halster sedan vår förra intervju inför 2021. Nu är boken klar, och strukturen sticker ut – en serie vignetter, små scener som fångar ögonblicken snarare än en linjär berättelse. Varför valde du det formatet? Det känns som en mosaik, där varje bit är absurd på sitt sätt.
Fred: Precis, Jonna. Vignetterna är som små skisser från verkligheten – fristående, men tillsammans bildar de en större bild av galenskapen. Jag ville inte skriva en torr krönika; jag ville fånga stämningen. Som när jag fastnar i snökaos på E4:an och Trafikverket säger ’sitt still’, eller när PK-pappan integrerar bort sin egen familj. Det är inte plot som driver boken, det är poängen – och poängen är att Sverige är en enda stor absurditet. Om jag skrev det linjärt hade det blivit som en SVT-dokumentär: lång, vinklad och sövande. Vignetterna håller det vasst. Sen är vignetter snällare än att kalla dem utbrott.
Jonna: [bläddrar i boken] Och 2024 – året du avslutar med – verkar ha varit en guldgruva för dig. Vi har Chat Control, trollfabriker, DN:s avhopp från X… Berätta om en favorit från det året. Vad säger det om vår tid?
Fred: Åh, 2024 var som ett greatest hits-album av dårskap. Ta Chat Control – Ylva Johansson och EU:s plan att avlyssna alla digitala meddelanden för att ’skydda barnen’. Det är som att säga ’vi måste läsa alla era brev för att stoppa fulgubbar’ – och folk svarar ’jag har inget att dölja’. Jag har en scen där pensionärer på cafét får påhälsning för bilder på barnbarnen. Det säger allt: vi är så rädda för att misstänkliggöras att vi låter staten bli storebror. Eller DN som lämnar X för hot och hat, men hamnar i tunnelbanan med fullformatstidningen som irriterar alla lika mycket. Det är metaforiskt perfekt – de flyr algoritmerna, men stöter på verkliga mothugg.
Jonna: [fnissar] Du är inte rädd för att pika. Du driver med allt från Socialdemokraternas trollfabriker till Miljöpartiets cementkris. Men hur undviker du att det blir för elakt? Det finns ju en poesi i din cynism, som du själv kallar “motståndets poesi”.
Fred: Elakt? Jonna, jag är inte elak – jag är ärlig. Cynismen är min sköld mot absurditeterna. När DN säger att de lämnar X för värdegrund, men stannar på TikTok, då är det inte jag som är elak, det är verkligheten som är en sketch. Boken är som en spegel – och om den speglar dubbelmoral, troll eller plattjordare, så är det för att de finns där ute. Men poesin? Ja, det är i skrattet. Skratta åt galenskapen, annars gråter du. Som i avslutet med 2024:s soundtrack – en spellista som inte finns, men som ekar i varje nyhet.
Jonna: [håller upp boken] Och nu är den klar. Ett episkt monument över dårskapen, som du kallar det. Vad hoppas du att läsarna tar med sig? Och vad är nästa steg för Fred Nyhman – en uppföljare?
Fred: [skrattar] Uppföljare? Jonna, världen skriver uppföljaren själv varje dag. Jag hoppas läsarna tar med sig ett leende – och en dos skepsis. Att de ser Kamratposten-fröet växa till dagens narrativskog, och tänker: ’Jag behöver inte svälja allt.’ Kanske de till och med besöker Kaffet och Satiren för en kopp och en diskussion. Nästa steg? Vem vet – kanske en pod, kanske en turné. Eller bara mer kaffe. Men en sak är säker: så länge det finns absurditeter, finns det Fred och Politik.
Jonna: [skrattar] Tack för att du kom, Fred. Lycka till med boken – och håll koll på värdegrunden!
Fred: [höjer boken] Tack för intervjun, Jonna. Och tack till alla er där hemma. Köp den, det är gratis. Läs den, det går fort. Och om inte annat så är det den perfekta coffee table-boken – borde ligga framme på alla myndigheter. [blinker mot kameran]
[Slut: Kameran zoomar ut, Fred höjer sin kaffemugg i en ironisk skål, och Jonna skrattar medan vinjetten rullar.]
Läs boken Fred och Politik.
