Follow the skvaller
Vi lever i en värld där den gamla devisen ”Follow the money” har bytts ut mot något mycket mer passande för vår tid: ”Follow the skvaller.” Men denna gång är det inte den stora makten som ska avslöjas – eller så är det den stora makten. Nu är det mer intressant med en omvänd Watergate-affär, vem är det som är skvallrets ”Deep Throat”?
Eftersom det nästan alltid är digitalt skvaller om högern – och då framför allt om SD – så får vi anta att vår ”Deep Throat” lutar starkt åt vänster och har lite för mycket skärmtid. Men att skvallret döljer sig bakom lösenord väcker två obekväma frågor. Den första: är det verkligen så illa ställt att hela högern skyddar sin information med något så tragiskt som ”qwerty” eller ”hemlig123”? Eller, för det andra, står vi inför något mer oroväckande – en organiserad datainsamling som påminner om en digital version av Watergate-affären, där hackade lösenordsdatabaser är vardagsmat?
Och vad händer när våra grävande journalister från bl.a. DN och Expressen intervjuas i TV och får den direkta frågan om hur de kommer över allt detta skvaller? Jo, de ler lite hemlighetsfullt och svarar undvikande: ”Vi fick ett tips.” Jag satt där, på helspänn, redo för att få höra om hackade databaser, digitala intrång och hela det tekniska dramat – men nej, det var allt vi fick. Inget mer än ”ett tips.” Och så gick programledaren snabbt vidare, utan att ens försöka ställa en följdfråga. Kanske tänkte programledaren att nästa fråga, ”hur vädret skulle bli i helgen,” var betydligt mer spännande. Eller så insåg hen bara att grävande journalistik är bäst på avstånd.
Men tänk om det inte är makten som ska granskas längre, utan istället de som själva utger sig för att vara maktens granskare? I den här omvända Watergate-affären är det inte politikerna som smyger runt i skuggorna – det är journalisterna, våra egna moderna Deep Throats, som agerar som både domare och jury när de väljer vad som ska avslöjas och vad som ska tystas ned.
Kanske är det dags att vi riktar strålkastarna mot dessa självutnämnda vakthundar och ställa obekväma frågor. Nu har journalisterna den stora förmånen att mot oss alla andra att lätt komma undan med att hänvisa till ”källskydd”, praktiskt när man själv är källan men istället får vi fråga – Varför bor du på Söder, hur kom du över din lägenhet, jobbar din mamma här, har du anlitat svart arbetskraft, använda du plastpåsar, flyger du, äter du rött kött, kör du på fossila drivmedel, källsortera du, använder du plastfolie när du marinerar din ekologiska tofu och har du en hemlig stash av icke-fairtrade choklad hemma?
