Den goda NATO viljan

Om man ska söka medlemskap i en klubb, t.ex. NATO är det klokt att visa lite god vilja och inte babbla om allt man vill ha men inte så gärna bidra med.

I NATO – debatten får vi ofta höra att vi inte kommer att kunna försvara oss själva utan behöver hjälp. Så långt bra med klubben. Men att behöva hjälpa något annat land som vi inte ens kanske gillar eller härbärgera ett och annat vapen som vi inte gillar är mer problematiskt. Vi vill ha, inte ge. Är det en sjysst klubbmedlem? Och är det inte ganska typiskt för någon med en lite för stor självbild att utgå från att alla andra medlemmar skulle gilla oss – trots vår inställning.

Och nu verkar det ofattbara ha inträffat. En klubbmedlem – Turkiet verkar inte så pigga på att ge oss ett medlemskap med hänvisningen till att vi härbärgerar terrorister, ända upp i parlamentet. Att härbärgera terrorister går tydligen bra men inte kärnvapen, där går gränsen. Märkligt att det är samma partier som är motståndare till ett NATO – medlemskap som även är skyldiga till Turkiets anledning att inte ge oss ett. Nästan som en plan. Nästan som en rysk infiltration.

Miljöpartiets huvudsakliga argument till ett icke medlemskap är att vi förlorar vår neutrala röst vid världens alla konflikter. Så typiskt MP att tänka på allt och alla förutom Sverige och svenskarna. Om Sverige skulle bli attackerat, skulle vi vilja att NATO kom till vårt försvar eller att neutrala Schweiz kom och förhandlade? Och vem vill ha hjälp av någon som inte ens kan försvara sig själv.

Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar var imorse på SVT och drog av en sådan där tankekedja som endast en politiker klarar av. Att om vi gick med i NATO kanske hon var tvungen att skicka sin dotter till Turkiet att mörda kurder. Något långsökt kan tyckas. Antar att Nooshi skulle tycka det var helt ok att Turkiet och någon annans dotter hjälpe oss mot Ryssland. Det är inte bara med andras pengar vänstern är oförsiktig, även med andras liv.

Det var en gång en skolgård. Som på alla skolgårdar fanns en mobbare. Den här skolgården hade Putte, en kille i skinnpaj, stor (i orden), aggressiv och med sina typiska hangarounds Loke och tjejen. Han hade nyligen spöat Ulrik och var nu på jakt efter någon annan att terrorisera. Som en av de vekare killarna på gården var Svenne alltid orolig, speciellt nu när Ulrik fått stryk. Svenne funderade på om han skulle gå med i klubben ”De Tre Musketörerna” som med sin slogan ”en för alla, alla för en” lovade att hjälpa varandra. Svenne oroade sig för om Putte skulle bli arg om han gick med i klubben. Svenne som inte gillade konflikter eller den nya musketören Dante-Jan ville inte heller så gärna hjälpa musketörerna och 9 års smygande i korridorerna hade tjänat Svenne väl. Kanske inte så ärofyllt att smyga runt men inte heller några blåtiror. Vad göra, lika bra att göra som Pekka.

Natometer

Sammanfattning: Samma partier, V och MP som är emot ett NATO – medlemskap är även de som är orsak till uppkomna anledningar till ett nekande. V och MP är även extrema i skalan och ligger mycket nära den högerextrema sidan med alt.media i spetsen som också till stor del är emot ett medlemskap. Och efter flera års trixande gör vi som Pekka.

Jag skulle inte vilja vara med i den klubb som accepterar mig som medlem

Groucho Marx

falskpelle

Falsk journalist som skriver hellre än bra. Vill "göra skillnad", har en agenda och stödjer #pappormotvänsterextrema.

Leave a Reply