2018

Rökningen ökar

2018-02-10

Nu ökar rökningen i Sverige. Sedan 2015 har den stadigt minskande kurvan av antalet rökare börjat vända uppåt. MIFFO kan presentera häpnadsväckande siffror som pekar på ett tydligt trendbrott. Sverige är nu det enda landet i Europa, förutom Tyskland, som kan visa på en sådan utveckling.

Forskarna står frågande, och professor Jersie Blend avvisar MIFFOs undersökning, hänvisar istället till sin egen studie i samarbete med FILTER, utan att ha tagit hänsyn till den så kallade “smuggelkoefficienten.” Regeringen avstår från att göra en egen undersökning och säger kort: “Det är män som röker.” Enligt regeringen är det också helt onödigt att veta om man är rökare eller inte. Blir man sjuk så blir man; att vara rökare har inget med exempelvis lungsjukdomar att göra.

”Och vad ska man göra med sådan information?” – det finns forskare och politiker som undrar över vad man egentligen ska göra med dessa uppgifter. RÖK MINDRE, typ!

Kändisarna gör sitt bästa för att tona ner siffrorna, och Manbror Apner går så långt som att hävda: ”Rökning är säkert, det har aldrig varit så säkert att röka som nu.” Sångerskor och ståuppare har plötsligt börjat röka offentligt. Att vara rökare är det nya godhetsknarkandet.

Rapporter om att unga kvinnor i allt större utsträckning utsätts för passiv rökning avfärdas med att vi alltid har rökt i Sverige, och att kvinnorna egentligen borde täcka sig om de vill slippa rök. Kvinnors utsatthet för passiv rökning tas inte på allvar, och FY (Feministisk Yrsel) påpekar att det inte bara är rökare som utsätter kvinnorna för olägenheter, utan även snusare.

Polisen har kritiserats för sin hantering av flera fall av passiv rökning och otydliga signalement som “nikotinpåverkad man.” Deras mjuka linje mot rökarna, där de ibland till och med röker böckling tillsammans, väcker frågor. De nya rökadvokaterna Emma Nikotinist och Viktor Rökare får också kritik för sina täta band med Swedish Match och sitt agerande i eget intresse. Nu har det gått så långt att rökarna kan sitta i domstolarna och röka, och genom att dela pipa är det omöjligt att bevisa vem som äger pipan.

Rökarna tar nu allt större plats och demonstrerar allt oftare för sina rättigheter. Samma politiker som tidigare förbjudit rökning på restauranger stödjer nu öppet rökarna. En av deras talespersoner syns allt oftare sittande och smygröka i publiken under olika debattprogram och lyfts fram som ett föredöme.

Nätaktivisterna i #jagärrökare och IRM (Inte Rökare Men) blir allt aggressivare i nätdebatter och säger sig bekämpa den patriarkala sundhetsnormen. De spammar kommentarsfälten på sajter som SundaTider och FriskIdag och massanmäler alla med negativa åsikter om rökning. De kontaktar arbetsgivare om någon uttryckt sig negativt eller setts motionera, då motion ses som kränkande mot rökare.

Det är en ren upp och ner vänd värld, Bizzaro World. Alla som förstår att rökning är skadligt anklagas för att vara rökfascister. Cigaretter subventioneras, hostande rökare får förtur i vården, och grupper som “rör inte min rökare” växer, där medelålders kvinnor står på rad för att “ta hand” om rökarna. Kvinnor hävdar att det finns ensamstående rökande barn som vi har ett ansvar att hjälpa.

Sverige tycks ha tagit på sig ett ansvar för världens rökare. Med galan “Hela Sverige svamlar” samlas pengar in för att locka rökare till Sverige. Skattefinansierade cigaretter och boende med extra ventilation erbjuds, och röksignalerna lockar rökare framför allt från Mellanöstern. Trots alla röksignaler blir vi tagna på sängen och har svårt att erbjuda bra rökmiljöer. Mindre rökrutor och utomhusrökning erbjuds, och rökarna klagar: man vill inte stå i skogen och röka, fem rökare i samma rum är för mycket, och cigaretterna är både svåra att få tag på och dyra. Många vill flytta till Malmö där smuggelcigaretter är lättillgängliga. Inflyttningen av rökare till Malmö är nu så stor att icke-rökare börjat flytta därifrån, och stadens stora landmärke kallas numera “Ciggen.”

Brev från bästa landet

2018-02-14

Text: C. Västanvik
Musik: Tänk “brev från kolonien”

Hejsan Trumpen, hejsan hejsan.
Här är brev från – älsklingsmorgan.
Vi har kul i – bästa landet.
Vi har 160000 asylanter i en …

… stor barack med massa sängar.
Kan ni skicka mera pengar.
För det vore en god gärning.
Jag har spelat bort vart enda
dugg på kulturgärning.
Här är roligt vill jag lova.
Våldtäkt, slagsmål – svårt att sova.
Killen som är över mig.
Han vaknar inte han när han behövs, nej.

Jag har tappat massa procent.
För jag skulle visa mig potent.
När vi lattjade UNHCR.
Så när Jimmie får se mig får han spader.

Uti i containern finns pensionärer.
För bästa landet bra affärer.
Jag har köpt dom av en kompis typ.
Och om man delar vinsten blir man en jätterik typ.

Man behöver inte vara rädd för födseln.
Alla har fått kursen i bilförlösen.
Här i Sverige vill jag lova.
Leveras barnen in en Skoda.

Våran brottslighet är försvunnen.
Vi kastade bara statistiken uti brunnen.
För en morgon på myndigheten.
Beslöt vi bara att inte längre mäta tryggheten.

Ute i förorten är det inte så farligt.
Bara man går fram lite varligt.
För polisen kom och tog i hand.
Med de som förra veckan lekte bilbrand.

Inne i riksdagen finns det tamdjur,
I regeringen finns det lamdjur.
Och min bäste kompis utan kurage.
Han kan göra massa reportage.

Honom kan vi manipulera,
ja nu vet jag inge mera.
Kram och kyss och hjärtligt tack Trumpen,
men nu ska vi ut och bränna skatten.

Nord och Sydsverige

2018-03-18

Om något land skulle ha en ambassad i Nordkorea, så var det förstås Sverige. Inte så konstigt egentligen. Vi delar samma typ av statligt styrd nyhetsförmedling, samma ”liten hund som skäller högst” attityd, och samma smått krystade relation till grannen i söder. Och så förstås: en armé av drönarmedborgare som följer varje vink från överheten.

Vi är så pass lika att vi borde överväga en allians. Varför trassla med Norge och Danmark där olikheterna är för stora? Nej, låt oss satsa på Nordkorea och bilda ett Nord och Sydsverige. Det borde gå smidigt. Kan ni tänka er vilka möjligheter? Mode från Pyongyang på Söder! Tänk er våra Söderhipsters i kollektiva byxor och kepsar, inte för att de vill vara moderna, utan för att partiet bestämmer det. Och militären? Vad har Danmark att sätta emot? Vi marscherar över bron med våra Röda Stjärne-tanks och serverar dem en skål Bi Bim Bap innan de ens hinner säga “pølse”.

Äntligen, efter 70 års smygkommunism, får vi the real deal. Twitter tystnar, saxofonblåsarna packar ihop, och de gråtgnällande partiledarna hittar kanske nya karriärvägar. SVT och Opinion Live slipper låtsas vara objektiva och Bonnier kan nöja sig med att ge ut en enda bok: 68:ans revansch. Vänsterns 68-generation kan äntligen damma av sina kepsar med stjärna och stolt marschera ut från TV- och radiohuset. Och åsiktspoliserna – ja, äntligen kan de få sina efterlängtade uniformer. Vilken lycka!

Personligen tror jag varken på kommunism eller diktatur. Men efter att ha stått emot i åratal har jag nästan lust att säga: Okej, kör på! Låt oss se hur bra det blir.

Fårskockens lista

2018-08-30

Listan med alla kändisar som är emot SD är så förutsägbar att det nästan blir komiskt. Ingen kändis skulle våga öppet erkänna sina SD-sympatier, knappt ens sina sympatier för Moderaterna – trots att listan är full av rika egna företagare.

En lista som riktar sig mot ett demokratiskt parti känns destruktiv och lite tröttsam. Tänk om vi istället hade fått en lista över kändisar som faktiskt är för ett parti. Kjell B har ju kampanjat för Fi – tänk så mycket roligare en sådan lista hade varit! En lista med kändisar som stolt röstar på Fi – det hade man velat se, istället för denna självklarhet som en lista mot SD utgör.

Märkligast var kanske att hitta Jan Scherman i denna skara. Hur kommer det sig att en man som har gjort serien ”Länge leve demokratin” hamnar i ett så motsägelsefullt sammanhang? I ett avsnitt träffar han en professor i USA som pratar om hur ”dumma” väljare bara lyssnar på kändisar.

Opt-in, opt-out – vilket slit det måste vara att hålla reda på alla dessa kändisar som skriver på. Hade det inte varit enklare att göra en lista över alla som är för SD? Ha ha ha – dessa kändisar, de borde lära sig ett och annat av flygvärdinnorna.

Kanariefåglarna som röt

2018-09-07

Idag återvände jag till en plats som en gång var välbekant för mig – min gamla förort. När jag vandrade genom de välkända men påtagligt förändrade landskapen, kunde jag inte låta bli att fundera över hur djupt förändringen gått. Som en upptäcksresande som återvänder till en tidigare utforskad region, ställde jag mig samma fråga om och om igen: Vad har egentligen hänt här? Vad har regeringsbolagen gjort, och framför allt, hur ska de lyckas med den utmaning de kallar integration?

Jag spanade efter ursprungsbefolkningen, men det enda jag såg var några enstaka 65-plussare, som sorgligt strövade omkring. Inte ens 87:an – de 87 procenten som ivrigt stöttade denna utveckling – syntes till. Det är en märklig känsla att gå längs dessa välbekanta gator, se samma byggnader, men ändå känna att allt är annorlunda. Samma plats, men på något sätt en annan värld. Vart hade alla de gamla invånarna tagit vägen? Det kan bara beskrivas som en white flight – en flykt utan returbiljett.

Nu undrar säkert någon om det är korrekt att kalla dem “svenskar” – är inte alla som bor här svenskar? Eller kanske borde vi sluta använda det ordet? Kanske är det dags för ett nytt, modernare begrepp, likt det könsneutrala “hen”. Vi skulle kunna införa “svenskhens” för att omfatta alla nationsneutrala och könsneutrala individer som bor i Sverige. Men vad ska vi då kalla dem jag växte upp med? De som har namn som Kalle, Lotta och Peter, och liksom jag, är födda här. “Svenskish”? “Svenne”? Nej, det låter inte rätt. Vad sägs om “svendianer”? Det har en viss klang. Kanske något för SAOL:s nyordslista? Så, svenskhens och svendianer – bra så. Men vart har de tagit vägen, svendianerna?

Svaret kom oväntat när jag läste Jonas Gardells debattinlägg i Expressen. Han menar att många, på grund av situationen i Sverige, nu överväger att flytta till Kanada. Har de redan gjort det? Det låter märkligt, men samtidigt logiskt. Kanada är ju på många sätt Sveriges raka motsats. För dem som ogillar Sveriges flyktingpolitik, framstår Kanada som ett naturligt val.

Till skillnad från Sverige tar Kanada nästan enbart emot arbetskraftsinvandrare. Ett strikt poängsystem avgör vem som får komma in, och extra poäng ges för kunskaper i engelska, franska eller bristyrken. I motsats till Sverige, där ensamkommande unga män är en stor del av asylsökandena, tar Kanada inte emot dessa alls. Kanadas invandringspolitik verkar vara en passiv-aggressiv kommentar till Sveriges.

Kändisar är som kanariefåglar – de varnar oss när de känner av förändringar i samhällsklimatet. Men jag hade inte väntat mig att höra deras varnande kvitter från innerstan och Södermalm. Det är värre än jag trodde. Kanske borde jag själv överväga att fly till Kjelles Thailand, Joels USA eller Jonas Kanada. Dessa tre upplysta kanariefåglar har sett hoten långt före oss andra och kvittrar nu varnande – kvitt, kvitt.

Men tyvärr, mina bristande franskakunskaper och skogshuggartalanger (till skillnad mot Jonas) gör att jag får låga poäng i Kanada. USA? Nej tack, jag är ingen Robocop. Och i det där tredje landet… ja, bloggandet där verkar vara en aning farligt. Så jag stannar nog här. Ni som kan flyga – gör det.

MIFFOs valresultat

2018-09-10

MIFFO kan som enda opinionsinstitut visa ett resultat viktat med NSK (Negativa Sosse Koefficienten). Grafen, som tyvärr inte visas här, illustrerade det dramatiskt dåliga resultatet för Socialdemokraterna.

NSK rensar bort röster som inte uppfyller vissa strikta kriterier. För att en röst skulle räknas i denna modell, måste väljaren:

• Kunna namnet på minst hälften av alla partiledare
• Vara under 80 år
• Svara rätt på frågan, kändis eller politiker? Ygeman, Schyffert, Kuhnke (slamkrypare)
• Svara rätt på frågan, klädmärke eller politisk symbol? Hammaren och skäran
• Kunna ange minst en alternativ media källa
• Sett minst två nyhetsprogram i veckan
• Röstat utan sällskap i röstbåset
• Inte grundat sitt beslut på bloggares eller kändisars påverkan

Det var alltså ingen överraskning att Socialdemokraterna med NSK:s filter faller tungt. Med detta sagt, MIFFO fortsätter att vara det ledande institutet när det gäller att förvanska valresultat på ett vetenskapligt sätt.

Statistik från MIFFO – Mätinstitutet För Förvanskade Opinionsundersökningar.

Extrema partier

2018-12-08

Ingen av de sju stora partierna vill samarbeta med SD, för de är ju “extrema”. Men tänk om det är de sju som är konstiga och SD som är normal. Kanske är det SD som borde nobba samarbeten med V, S, MP, C, L, M och KD – de verkligt extrema partierna.

EXTREMA – V
Man kan vrida och vända på det hur mycket som helst, men Vänsterpartiet är ett kommunistiskt parti. V har sina rötter i kommunismen. Ett kommunistiskt parti 2018 – vem hade kunnat tro det? Det är extremt.

V vill avskaffa privat ägande. Endast en grå, Trabant-älskande hyresgäst med studentrabatt kan tycka att det är en lysande framtidsvision. Och demonstrera kan de – alltid redo att dyka upp klockan 14.00 på en onsdag, eftersom ingen har jobb eller något annat att göra.

Jonas Sjöstedts gråtmilda och ohederliga debatteknik är en klass för sig. Som när han anklagar Jimmie Åkesson för att ha ändrat sig efter en lunch med riskkapitalister, för att sedan själv vandra iväg till Nobelfesten. Extremt skrytande – allt är tack vare honom. Tänk att vara i samma grupparbete som Jonas, det är inte mycket man själv skulle få cred för.

Vänsterpartiet kan heller inte se kopplingen mellan högt flyktingmottagande och bostadsbrist, poliskris, vårdkris, skjutningar och pensioner. Nej, det handlar bara om “socioekonomiska strukturer”. Familjeåterförening? Som om åttaåringar sitter fast i Sverige och längtar efter sina föräldrar. Så extremt naivt.

SD bör inte på något sätt samarbeta med V. Kanske inte ens prata med dem. V är ett extremt parti.

EXTREMA – S
Socialdemokraterna är ett parti fullt av Bagdad Bobs. Löfven (”Mitt Europa bygger inte murar”), Lena Baastad (”pytti, putti, valskola”), Ygeman (”Transportrådetzzz”), Ylva Johansson (”massa högutbildade”), Morgan Johansson (ansvarig för Europas sämsta gränsbevakning, historiens sämsta omorganisation och sämsta implementering av Dublinförordningen), och Magdalena Andersson (”ladorna är tomma, ladorna är fulla”). Vilket extremt gäng! Att lyssna på dessa ger känslan av att befinna sig i en surrealistisk film – 1984, Hitchcock eller Alice i Underlandet. Att lyssna på S-toppar (inklusive Veronica Palm) ger vibbar från gamla Sovjet. Alla vet att de ljuger, men vad kan man göra?

Socialdemokraterna har en extremt märklig väljarbas: en blandning av pensionärer som ständigt blir lurade på sina pensionspengar, eviga studenter och svinrika kändisar. Dessutom finns en kristen falang som lobbar för islam – extremt!

Vilken är en partiledares främsta uppgift? Att debattera och hålla tal. Vem är sämst på att debattera och hålla tal? Löfven.

SD bör inte på något sätt samarbeta med S. Kanske inte ens prata med dem. S är ett extremt parti.

EXTREMA – MP
Miljöpartiet är ett kapat parti. Inte bara för att det är så litet, utan för att det är så extremt naivt. De påstår sig arbeta för miljön men driver i själva verket världens högsta flyktingmottagande. Ett extremt högt mottagande. Och de behandlar barn som vuxna politiker och vuxna asylsökande som barn.

Partiledaren är så extremt ”förnuftig” i debatter att man tvingas fram med skämskudden gång på gång. Och visst är detta extremt: ditt barns bästa lärare ska flytta till ett utanförskapsområde, och ditt barn ska hamna längre bak i kön till friskolan för att ge plats åt en nyanländ, eftersom de inte hade möjlighet att ställa sig i kö där de bodde tidigare. Extremt? Kanske inte att säga, men definitivt att göra mot sina egna barn. Gör du så mot dina barn, är du extrem.

Och sen har MP ministerposten för kultur och demokrati. I USA sägs det att alla kan bli president, men det är bara något man säger, men i Sverige kan alla verkligen bli minister. Det räcker med att vara känd från TV – extremt. Och intervjuerna? Ännu mer extrema.

SD bör inte på något sätt samarbeta med MP. Kanske inte ens prata med dem. MP är ett extremt parti.

EXTREMA – C
Centerpartiet är så extremt att de troligen skulle kunna svänga och vilja samarbeta med SD. Men det kan C glömma, för SD skulle aldrig gå med på det. C – partiledaren skulle hellre äta upp sin högra sko än att bli stödhjul åt S, men stödde ändå gymnasielagen och vägrade förhandla med Löfven, trots att hon vill ha en Alliansregering (med S). Karikatyren av en politiker.

En stor del av C:s väljare verkar vara följare av en känd bloggare. Och eftersom bloggare ofta har många fejkföljare, har troligen C fått fejkröster. Jag har då aldrig träffat någon C-väljare. Skulle man dessutom förklara för alla unga tjejer att C en gång var ett bondeparti, skulle de troligen försvinna direkt.

Annie Lööf har också blivit extremt framlyft av media, och man undrar om inte C har börjat konkurrera ut MP som största parti på SVT. Störst inom bloggosfären och på SVT.

Andra ganska extrema åsikter? Att vi kan ta emot 30 miljoner invandrare och att månggifte är en bra idé. Månggifte på SVT – extremt.

SD bör inte på något sätt samarbeta med C. Kanske inte ens prata med dem. C är ett extremt parti.

EXTREMA – L
En partiledare som maler samma tre–fyra oneliners i alla debatter är extremt tjatigt. En partiledare som formar sin politik efter löften till sina barn istället för att lyssna på en miljon svenskar. Extremt odemokratiskt.

Liberalerna brukar även mata SVT:s debattprogram med radikala liberaler som bara är där för att säga extrema saker och få lite uppmärksamhet på Twitter. Googla Björklund i debatter mot Åkesson och lyssna på hans tvärsäkra och mästrande åsikter, som idag visat sig vara helt felaktiga. Liberalerna (Folkpartiet) var också extremt tidiga med fake news genom Ullenhags “mytlista”.

SD bör inte på något sätt samarbeta med L. Kanske inte ens prata med dem. L är ett extremt parti.

EXTREMA – M
Moderaterna, ett borgerligt parti som röstar för en skattefinansierad vänsterliberal TV-avgift. Som om de inte har nog svårt att vinna val, röstar de för fortsatt SVT-bashing. Extremt.

Sedan har vi radarparet Reinfeldt och Borg. Att jag en gång röstade på dem känns nu som en extrem upplevelse. Jag såg en fransman på TV häromdagen som sa att han tar tillbaka sin röst på Macron. Jag känner samma sak, och ni får den aldrig tillbaka. Reinfeldt slog alla rekord i extrema uttalanden: ”Vi kommer inte ha råd med så mycket annat.” Och publiken applåderade. Extremt.

SD bör inte på något sätt samarbeta med M. Kanske inte ens prata med dem. M är ett extremt parti.

EXTREMA – KD
Kristdemokraterna, ett kristet parti som inte ens äger sin egen kyrka längre – det gör vänsterliberalerna. Det är extremt på sitt sätt.

EXTREMA – Väljare
Jag hörde nyligen en diskussion om skattehöjningar. En äldre kvinna förklarade att hon var på gränsen till att bli fattigpensionär efter 40 års arbete, men om en liten skattehöjning kunde bidra till bättre skolor och annat, skulle hon gladeligen betala. Det är extremt att, efter 40 års arbete, sitta som fattigpensionär och fortfarande leva i illusionen att mer skatt skulle förbättra något. Där har S lyckats med sin hjärntvätt. Galenskap är att rösta på samma parti om och om igen och förvänta sig olika resultat.

Att se alla problem i dagens samhälle och inte göra något åt det – det är extremt. Utan extrema väljare skulle inga extrema partier existera.

SD bör kanske inte ens prata med väljarna. Väljarna är extrema.