PK Pappan som integrerade bort sig
Som PK Pappan tycker jag inte integrationen går bra. PK hit och PK dit, kanske mest mina barn som får PK:a sig, eller närmare bestämt, känna på min PK.
Först var det den där superläraren mitt barn var så glad över. Engagerad, kunnig och framför allt inspirerande. En på hundra – lärare. Tyckte själv hen var något utöver det extra. Men nu får man inte vara så självisk utan man måste lyssna på vad MP och S – säger: ”I utanförskapsområdena ska bästa – lärarna arbeta.” Och som bästa – PK Pappa kunde jag inget annat än på nästa föräldramöte föreslå att bästa – läraren genast skulle flytta till utanförskapsområdet. Det blev alldeles tyst på mötet, jag antar att tystnaden betydde att alla höll med och jag kände mig så PK – duktig.
Min barn barn fick en ny lärare, dock ej behörig men, men. Nu blev det inte så mycket bättre med integrationen och kanske inte mitt barns utbildning heller så därför tyckte jag det lät kanon när S och MP föreslog att man skulle bussa barnen till andra skolor. Nu trivs mitt barn i.o.f.s. alldeles utmärkt i nuvarande skola som är inom gångavstånd – men åka buss är kul och vem vet, kanske kan barnet få bästa – läraren igen.
Konstig stämning på nästa föräldramöte. Kände mig lite utanför men det skulle säkert bli bättre när jag tog upp S och MP:s bussning. Sagt och gjort, kanske inga applåder men tystnaden tolkas som bifall, ingen sa emot. Nu åker vi buss för integrationen.
Tyvärr hade bästa – läraren slutat och alla kompisarna råkade bussas till andra skolor så lite gnäll är det allt på mornarna men inget en PK Pappa inte kan lösa med lite plattityder.
Fast integrationen har inte blivit bättre och mitt barn verkar inte trivas så därför blev jag överförtjust när jag hörde S och MP:s senaste förslag och äntligen skulle även jag få göra en insats. Vi ska tvångsflytta, det ska bli så kul. Berättade den glädjande nyheten på nästa föräldrarmöte, tydligen hade de andra lite svårt just nu att tvångsflytta men de var alla glada för min skull – äntligen fick jag lite applåder.
Nu har det gått ett halvår efter tvångsflytten och jag måste säga att jag nog inte känner mig så integrerad, det är liksom jag och min familj som helt plötsligt är lite ointegrerade. Jag är ju fortfarande PK – duktig men det liksom funkar inte, trots flytt av bästa – lärare, bussning och tvångsflyttning så har det inte blivit bättre. Snarare lite sämre, dålig stämning i familjen helt enkelt. Kanske, kanske om man skulle tvångsblanda familjer, det är ju så man måste gör för en lyckad integration, familjemöte, hallå, hallå – var är ni?
