Jag har haft fel om allt

En rubrik i Expressen, författad av Jens Lindstrand, fångade min uppmärksamhet till den grad att jag vid flera tillfällen övervägde att faktiskt läsa artikeln. Men av princip läser jag inget av Jens – han har ju konsekvent fel.

Och då pratar vi inte om småfel. Inte som att oavsiktligt slinta på tangentbordet, utan om fel av den monumentalaste sorten. Så fel att det potentiellt kan förstöra ett helt land.

Trots detta kunde jag inte hålla mig – jag var tvungen att se hur fel Jens kunde ha den här gången. Till min lycka var artikeln låst bakom en betalvägg, så det blev inget.

I en annan av de stora kvällstidningarna argumenterar Karina Petersen för ”blocköverskridande överenskommelser”. Verkligen? Innebär det att även inkludera SD i samtalen, eller är det kvällstidningsöverskridande överenskommelser hon menar? Är det Karina och Jens som förväntas lösa alla problem? Det återstår att se hur det ska gå.

På ett annat håll, i en annan tidning, tar chefredaktören för Eskilstuna-Kuriren, Lena Borgman, mod till sig under en middag och utbrister ”Eskilstuna har blivit ett riktigt rövhål”. Hennes väninnor tittar upp, förbluffade, och håller med – och detta är år 2023. Snart kanske de även medger att vi har en tandläkarbrist.

Det är märkligt hur proffstyckare som Jens, Karina och Lena – som ständigt missar målet – ges så stort utrymme att sprida sina ideologiska felaktigheter. Samtidigt får sajten falskanyheter fortsätta att raljera över deras ständiga felsteg – i totalt mediaskugga. Kanske är det ironi i sin renaste form: de som oftast har rätt blir de som ingen hör. En sajt som heter falskanyheter och raljerar över falska nyheter – två minus blir ett plus, två falska nyheter blir en sann.