När Northvolt skulle sätta Skellefteå på världskartan som batterivärldens Silicon Valley blev det istället Silicon Valleys svenska kusin – Silicon Fail-y. Politiker dansade euforiskt runt en symbolisk batteristapel och lovade världen: "Vi laddar Europa, utan Kina!" Ironiskt nog kom verkligheten snart ikapp, med ett projekt som visade sig ha mindre spänning än ett batteri från Temu på mellandagsrea.

Med imponerande 15 miljarder dollar investerat och beställningar från industrigiganter som Volkswagen och BMW hade Northvolt allt – utom batterier av godtagbar kvalitet. Volkswagen fick plötsligt kalla fötter och hoppade av när de insåg att Northvolts batterier höll ungefär samma standard som en gratis skruvmejsel från valfri lågprisbutik. BMW följde efter – det går ju trots allt inte att bygga bilar med verktyg från lågprisbutiken.

Fabriken i Skellefteå blev snabbt en plats där battericeller inte producerades, utan snarare "modifierades". Kinesiska tekniker flög in, kinesiska råvaror flödade in, och snart pratades det mer mandarin än norrländska i lunchrummet. Europa ville ha oberoende, men fick istället en filial till Kinas industrikorridor – komplett med instruktioner på mandarin.

Så kom kraschen. Konkursen ansöktes under Chapter 11 i USA. Inte nog med att vi behövde Kinas hjälp för att bygga batterier – vi behövde även USA:s hjälp för att gå i konkurs. Northvolts skuld var imponerande 5,8 miljarder dollar medan kassan visade blygsamma 30 miljoner dollar. Lite som USA:s budgetunderskott – kanske var den amerikanska hjälpen inte så tokig trots allt?

I kulisserna står nu Kina, lite snopet. Visserligen är det deras ingenjörer, maskiner, kunnande och katodmaterial som använts, men det är ju ändå våra pengar och och vi som byggt fabriken – det är det väl? Nu är det bara ett tomt skal kvar. När juicen är borta minns jag historien från (hm, ingen outning nu) en vän som när hen var liten fick en apelsin, och den elaka storasystern ville smaka. Efter mycket övertalning fick hon smaka med löftet att "bara ta juicen".

Northvolts kollaps följer ett känt europeiskt mönster: lova guld och gröna skogar och alla springer okritiskt mot guldet, några få till och med mot den gröna skogen. Men tyvärr visade det sig att guldet var dina pensionspengar. Det påminner mig om det amerikanska uttrycket ”Vi är de 99 procenten” – fast i det här fallet är det kanske inte så mycket att vara stolt över. Snarare är vi bankomaten som andra glatt plockar sedlarna ur, medan vi själva står kvar med kontoutdraget och undrar vart guldet egentligen tog vägen. För när guldet blivit till sand är det alltid vi, de 99 procenten, som får stå kvar och sopa – och tugga på apelsinskalen.

Men ingen fara – politikerna har redan hittat nästa stora satsning: självkörande sparkcyklar med batterier importerade från, hm, Kina. Vi ser fram emot invigningsceremonin – förmodligen med konfetti från Temu. Eller varför inte smarta solpaneler? Men se då upp för den elaka storasystern som nog vill ”låna lite solsken”.

Fast vem är jag att sitta här och raljera? Jag tänkte alldeles själv skriva en ironisk text men körde fast direkt. Så vad gör jag? Jo, jag vänder mig till AI för hjälp – men var finns Europas egen? Ingenstans. Istället måste jag be om kraft från USA eller Kina, en ironisk volt som förvandlar mig till min egen lilla Northvolt-flopp. Kanske är vi alla dömda att ladda våra drömmar ur någon annans kontakt.