Vit lögn, undanhålla fakta, fultolka, bluffa, tomma löften – sådant är vi vana vid från politiker. Magdalena behärskar konstarten bättre än de flesta. Så bra, faktiskt, att det nästan bör räknas som en superkraft. Inte som Gåtan – snarare som Lögnen. En politisk superhjälte, och nu statsminister, med förmågan att hålla masken när andra skulle tappat den.
Första dagen på jobbet. Den första superhjälten att leda landet på hundra år. Det var högtidliga tal, tårfyllda stunder, och Vänsterpartiets politiske vilding Kakabaveh läste upp ett spoken word-nummer om historiska löften till unga tjejer på Coop och Friskis & Svettis. Tårarna föll på både Bolund och Andersson. Stämningen var elektrisk.
Men låt oss stanna ett ögonblick. Hade Socialdemokraterna köpt politiskt stöd genom att utlova förmåner? Alternativ media antydde det. Och – det mer pikanta – visste Magdalena redan då att hon skulle avgå inom timmar, men lät ändå det historiska ögonblicket rulla på med full känsloapparat? Hela vänstersidan satt där och tog in stunden, trots att åtminstone några av dem måste ha anat vad som väntade bakom ridån.
Kan allt bara vara teater – som i "Blåsningen" (The Sting)? Sakta börjar polletten trilla ner. Ingen säger något, för alla är så bortgjorda. Högersidan blev bortdribblad, och de vänsterpolitiker som inte var invigda ville inte erkänna att de bara spelat statister i någon annans manus.
Om detta verkligen är "Blåsningen" – och det mesta pekar åt det hållet – så inleddes statsministerposten med en av de mer spektakulära politiska manövrar som setts i Sverige på länge. Gratulationer, Sverige: en superhjälte leder landet. Tyvärr med fel superkraft.
Eller så har jag helt fel. Och blivit dubbelspelad. Allting sköts så illa att jag börjar tro att det måste vara uppgjort – och jag vet inte längre vad som är värst. På måndag spelas allting om, precis som i "Måndag hela veckan". Jag själv har tröttnat. Det lilla förtroende jag hade är som bortblåst. Jag slänger in en näve kryptonit och hoppas på förändring.
När ett historiskt ögonblick får en att tänka på "Blåsningen" och "Måndag hela veckan" – då har något gått riktigt snett.